Känns väl så där efter första dagen. Saknar arbetskamrater. Nån som finns där och frågar hur jag haft det. Nån som berättar om sin sommar. Nån som finns där som strävar mot samma mål i organisationen. Nån som tillsammans med mig säger: "Vi har en del utmaningar att ta tag i men tillsammans så fixar vi det". Men som vanligt står jag här ensam. Ingen som frågar efter mig i organisationen. Inplanerade möten med mig är de man i första hand kan tänka sig att flytta på. Osv......
Låter gnälligt. Jag vet. Men efter en ledighet gör sig vissa saker påminda extra mycket. Snart är jag förhoppningsvis på banan igen. Jag vet att jag är uppskattad av de anhöriga och det är för dem jag jobbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar