Idag är det 23 år sen vi gifte oss. Den 20/8 1988 i Västra Eneby kyrka blev jag fru Karlsson. Jag var då 21 år 5 månader gammal. Alltså är faktum att jag nu varit gift med Bernt längre tid än jag inte varit gift med honom. Ser man det ur det perspektivet så känns det ju urlänge.
Hampa är en gammal växt som odlats i över 6000 år. Den används bl a för sina starka fibrers skull och som drog men nuförtiden finns också många andra, nya användningsområden. (Cannabis sativa är det vetenskapliga namnet.) Kanske är det så man skulle kunna se på ett äktenskap som fungerat i 23 år. Det finns starka fibrer som binder ihop oss och vi är beroende av varandra för att må bra. Dessutom är vi inte rädda för att utveckla varken oss själva eller vi-känslan och prova nya saker tillsammans eller var för sig.
Ibland saknar jag att vi inte hinner prata med varandra ordentligt. Det är liksom så mycket annat som går först i AB familj och hem. Vi står dock just nu i stargroparna för en ny fas i vårt förhållande. Med barn som är på gång att flytta och barn som inte behöver oss dygnet runt finns helt plötsligt tid och möjligheter till att bygga vidare på den där Vi-känslan. Helt plötsligt finns massor med frihet och möjligheter igen. Det ska bli spännande att se vad vi gör med detta. Jag ser fram emot denna nya fas samtidigt som jag med viss saknad kan förundras över hur fort åren går.
En del brukar fråga oss: Hur har ni klarat att vara gifta så länge? Erkännas kan att vi är ganska olika och det är kanske därför folk frågar. Annars är det bara av nyfikenhet. Det finns inget bra svar men i grunden är det för att vi älskar varandra även efter så många år. Trots att han kan göra mig tokig av ilska ibland så älskar jag karln som jag en gång lovade att älska i nöd och lust. Tack Bernt för 23 år! Jag ser fram emot nästa 23 år men tar inget för givet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar