Vid 05:45 begav jag mig ut i det fuktiga och disiga mörkret. Lite kylslaget till en början men löpstegen satt där och det kändes kanonbra. Hade möjlighet att ta kortare rundor flera gånger om men när det kändes bra så fortsatte jag i 6,5 km. Att springa på morgonen är speciellt skönt och inget jag gör så ofta. Att det skulle bli av under den mörka årstiden trodde jag aldrig skulle ske. Det kändes så suspekt att springa i samhället och möta folk som var tidigt ute och gick till sina jobb. Kände hur de måste tänka, för nånstans står jag utanför mig själv och skulle tänka det samma: Vilken äckligt hurtig människa! Kan hon vara som hon ska? Skönt var det hur som helst och absolut nåt att göra om nån annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar