Hemmet avfolkas

Jag har ju sett fram emot denna period i livet. Få lite mer egentid. Se barnen stå på egna ben. Slippa tjat och få en vuxenrelation. En spännande tid men också lite dyster förstås. Ett hus och ett hem som successivt avfolkas. Från att ha varit en stor och livlig familj på fem personer (till det kan man ju lägga till ett antal kompisar mm) så är vi nu snart bara tre. Dottern/mellanbarnet flyttade för snart två månader sedan. Äldste sonen flyttar till en nyrenoverad lägenhet till nyåret. Han har precis skrivit på kontrakt på en tvåa och lämnat in alla önskemål om tapeter, färgval och annat. Jag önskar dem allt gott och försöker att inte lägga mig i för mycket eller sticka till dottern extra pengar fast jag kan ana att det är knapert. För nånstans är det viktigt att de nu får visa att det klarar det själva.

Idag saknar jag dottern. Sen hon flyttade har vi knappt setts. Jag ska nog ta och ringa henne och bestämma en dejt i veckan. Vi kunde ju inte låta bli att köpa en adventsgrej till henne och en liten middag med mamma på stan kan väl vara trevligt....

"Vår tid är nu, en svartvit bild som blir till färg om du vill. Så många val, så svårt o se när dina bruna ögon vill se mer. Du lilla sparvöga flyg över ängarna. Dröm dina drömmar så länge du känner liv. Du lilla sparvöga flyg över ängarna. Dröm dina drömmar så länge du känner liv känner liv. Tiden den går, livet är så kort. Allt för kort för att gömmas bort. Så gör det du vill och blomma ut. Njut av din spegelbild, vår tid är nu. Du lilla sparvöga flyg över ängarna. Dröm dina drömmar så länge du känner liv. Du lilla sparvöga flyg över ängarna. Dröm dina drömmar så länge du känner liv." (Marie Fredriksson)