Jaha så var det dags igen. Som om det inte skulle räcka med nycklar, recept på mediciner, energi och bra vanor. Nu har jag tappat bort min man också. Konstigt att mina fredagar aldrig blir som de är tänkta numera. Förr var det alltid den enda dagen som vi hade lite rutiner på. En kväll för familjen. En kväll för avkoppling och start på helgen. Bastu. Lite god mat. Kanske ett glas vin och nåt tv-program. Man visste ungefär vad kvällen hade att erbjuda och det kändes tryggt och något att se fram emot under veckan. Satt på tåget på eftermiddagen och tänkte just på min avkopplande kväll jag hade framför mig. Målade upp en bild i mitt huvud. Den var real nice. Hoppades få med maken till affären för att veckohandla är inte roligt att göra själv. Sen skulle vi hem och basta. Kanske hinna med att prata lite i bastun om veckan som varit. Osv. Hela planen var inte helt klar men som jag längtade hem till min drömbild av fredagskvällen.
Men mannen var försvunnen på nån fest med jobbet. Fick hjälp att handla av yngsta sonen. Tack Samuel för hjälpen! Ja fick sällskap i bastun av samma son. Vi åt också tillsammans och mannen dök fortfarande inte upp. Till sist dök han upp. Sluddrandes. Luktandes Whiskeyångor. Upprepandes att värdparet hälsade till mig ungefär 4 ggr med c:a 10 minuters mellanrum. Ja ja. Tacksam att jag inte behöver leta efter honom i alla fall. För nu vet jag snart var jag har honom: I sängen snarkandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar