Sjukdomar, säga Nej och fixarkväll

Ovan: Min omtänksamma dotter Susanna.

Usch! Sjukdomar runt omkring mig. Yngste sonen sitter bredvid mig och ser ut som han har svininfluensan minst annars bara en släng av förkylning och tycksyndommigsyndrom. Känner mig inte helt pigg själv. Trött. Håglös. Nackspärr. Folk börjar prata om att den ena efter den andra ligger sjuk hemma. Snart stannar kanske Sverige. Hur ska det då gå? Kanske Vickan med sitt blåa blod kan klara sig. Hon och familjen kanske kan vika på andra platser än slottet och Solliden. Tänk vad trevligt att komma in på Konsum lite influensatrött och bli servad av Kronprinsessan eller att prinsen står på Apoteket och delar ut tröstande piller? Slut på dagdrömmarna nu Cecilia! Åter till verkligheten.

Svårt att säga Nej kan det vara. Har dock klarat det ikväll. En person ringde och ville att jag skulle ta kioskpasset på lördag igen. Men jag kände bara NEJ jag vill verkligen inte. Har gjort mitt för ett bra tag framåt. Slets mellan att vilja ställa upp för på lördag måste vi hålla öppet då vi får speciella gäster och att vilja säga att ta vem fan ni vill, bara jag slipper. Sa Nej med en förklaring. Typiskt mig. Kan inte bara säga Nej utan vill att de ska förstå varför jag säger Nej. Vill liksom ha stöd för mitt Nej. Hur som så har jag sagt Nej och det känns bra!

Har fixat med lite av varje ikväll. Beställt en gratisfilm. Beställt skönhetsprodukter som inte var gratis. Beställt skidsemester som är allt annat än gratis. Återstår bara att vattna mina stackars blommor. De är inte bortskämda precis. Har inte fått nån skvätt på över en vecka. Ändå lever de. Ser min duktiga och omtänksamma dotter plocka iordning i köket när hon väntar på datorn. Hon har också värmt vetekudden 2 ggr åt mig. Tack Susanna för din omtanke och att du kan göra saker utan tjat! Nu ska jag snart fixa mig i säng med en bok och min kära spikmatta.