Kärlek

Kärlek

torsdag 3 september 2009

Eftertänksamhet

Hemkommen från en tvådagars utvecklingsvistelse på Öland. Har som vanligt fått mycket att fundera över. Det är ju så, det har jag förstått även tidigare, att jag är en ganska komplex människa. Går inte att enkelt beskriva mig och olika personer skulle säkert beskriva mig på olika sätt. Enligt den här metoden är det så att jag är ett NAV och jag har lite av alla personlighetstyper inom mig. OK det kan jag förstå nånstans. Har under de här sista dagarna jobbat vidare i vår arbetsgrupp med att prata känslor och tankar och att vi ska införa mer av såna diskussioner. Inte bara prata sak-, verksamhet- och utvecklingsfrågor. Utan också i teamet kunna prata om, och fråga om, hur vi känner oss och hur det påverkar oss.

På slutet har vi också kommit in på de styrkor vi har som folk lite mer retar sig på. När en styrka blir lite av ett hinder i relationen till andra människor. Mycket jobbig övning. De saker jag hade överst, som jag trodde folk retade sig på, överensstämde inte med verkligheten. Jag kan vara tacksam för många brydde sig verkligen och ville hjälpa mig. Alla mina arbetskamrater kollade nog på min figur och ungefär hälften ville plocka om. Med andra ord kom först några och plockade om min egen bild till en helt annan. Efter dessa kom ytterligare några som sa Nej det här stämmer inte. Jag retar mig mer på det här, det där är inte så farligt. Sen kom några som inte vågade göra något eftersom de såg att jag var ledsen. Sen tittade några till och plockade om igen. Ja åter igen. Jag är en komplex människa och har många egenskaper som folk retar sig på. Det känns jobbigt. Har fått mycket att tänka på. Det landade på att min främsta jobbiga egenskap var Stridslysten. Känns inte så smickrande. Funderar på var jag skulle platsa in bäst. Som fackföreningsordförande eller kritiker på någon tidning? Men det känns inte som jag precis så jag fortsätter väl på min bana som arbetsterapeut. Måste bara begrunda alla intryck av dessa dagar och jobba vidare med mig själv. Nu är jag i alla fall medveten och det är ett första steg i utveckling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar