Köksmästarinna

Bakat idag: Finskt surdegsbröd.

Cecilia calling. Från kökets alla dofter och andra sinnesupplevelser. En riktig fena i köket är jag just nu. Idag har jag gräddat mitt finska surdegsbröd och det verkar vara av ypperlig kvalitet. Har bara smakat av nån smula och den njöt jag av så länge den varade. Ett sådant bröd är egentligen inte som bäst helt nybakat utan kanske mera dagen efter. Min gom sa mig dock att det här var två praktexemplar av gott bröd. Mina ögon sa det samma. Mitt finska halvblodshjärta tickade lite extra när jag lyfte ut de båda limporna ungefär ett dygn efter att jag började med fördegen. Men egentligen lades grunden för en vecka sen när jag började tillverka min rågsurdeg.

Med min nya bok Bröd skriven av Jan Hedh har jag nu lärt mig massor om hur man bakar bröd. I min vokabulär finns nu ord jag inte kände till för några dagar sedan som t ex raskdeg, viltid, liggtid, stötning, raskning, levain och poolish. Jag har också fått faktisk och praktisk kunskap om hela bakprocessen. Saker som att man inte ska ha fingervarm degvätska utan kall och att degen ska arbetas/knådas i köksmaskinen 15-20 minuter. Har också lärt mig hur man bakar på ett sätt som efterliknar en stenugn. Dessutom är det massor av nya prylar jag helt plöstligt vill äga. Jag vill ha en bättre våg, några brödkorgar som formar vackra bröd. Införskaffade mig en blomspruta igår för att kunna duscha mina skyddslingar i ugnen och få till den rätta fuktigheten som gör att brödet får en perfekt skorpa. Med andra ord är jag totalt insnöad på det här med bröd. Ett av barnen påtalade att jag kanske skulle adoptera ett barn istället att sköta om med sån kärlek som jag passar på mina bröd. Hmm....Kanske har det slagit över när man står och sköter om en deg mitt i natten. Men gott är det!

Igårkväll bjöd jag på middag som hade passat på vilken lyxkrog som helst. Lax Chablis al la Cissan med nypressad lördagspotatis och husets grönsaker. Kan hända att jag lagar det nån mer gång när vi har gäster så nån av mina läsare får smaka. Här kommer ett litet visuellt smakprov.

Bastu

Härligt är det med bastu. Att ha en alldeles egen att krypa in i på fredagskvällen efter en veckas arbete det är fint det!

Inleda helgen med denna ritual känns som en bra tradition. Sen kan man ju faktiskt basta vid andra tider också. När helst jag känner för det så är det bara att slå på bastun och njuta av värmen. Igår njöt jag extra länge och var faktiskt ute i den meterhöga snön flera gånger för att svalka mig. Det handlade inte riktigt om att rulla sig i snön precis. Hade varit omöjligt då hade jag drunknat.

Börjar längta

Har hållt tillbaka entusiasmen ett bra tag nu. Känner att det varit svårt ibland men tryckt tillbaka min iver när den tittat fram. Det har ju inte riktigt varit dags ännu. Jag behövs på min nuvarande arbetsplats ett tag till även om jag behövs massor på min kommande också. De anhöriga i Vimmerby har i nuläget ingen som jobbar enkom för deras skull. MEN SNART!

Från och med nästa vecka ska jag börja jobba åtminstone 25 % som Anhörigkonsulent och det ser jag fram emot. Är taggad till tusen. Ser mig själv som den utvalde. De anhörigas främste riddare. I min coachande rustning ska jag slåss för de anhörigas frågor i samhället. Med min brinnande anhörigfackla ska jag ut och entusiasmera människor. Jag hoppas också få vara den där medmänniskan som personer känner sig lyssnade till. Ingen lätt uppgift kanske? Vem vet! Har jag höga/förmätna ambitioner? Vem vet! Kommer jag att göra ett bra jobb som Anhörigkonsulent? Vem vet! Men jag hoppas och tror det. Det känns så rätt på alla sätt. Längtan finns där och snart får jag börja med min spännande utmaning. Yes!

Inget kan påverka mig så

Det finns en sak här i livet som liksom följer mig. Det har funnits där så starkt så länge jag kan minnas. Inget annat kan få mig att känna så starka känslor. Eller rättare sagt så kan inget annat förstärka de känslor som redan finns inom mig. Glädje. Sorg. Lugn. Tröst. Stress. Ro. Melankoli. Förnöjsamhet. Hänförelse. Trygghet. Nakenhet. Värme. Kärlek. Ja och mycket mer i ett enda stort rus. Jag känner mig upplyft. Drivs med. Känner hur kroppen liksom börjar röra sig av sig själv. Ibland passar det sig inte riktigt.

Till exempel som idag när jag satt på bussen hem. Drevs med i berusningen. Kände en stor varm lyckokänsla som utgick från magtrakten. Högra pekfingret började sakta röra sig mot låret. Sen ville långfingret va med. Försökte låta bli men det fungerade inte så bra för då började foten röra sig istället. Försökte att inte stampa och kände att huvudet liksom började vagga lite lätt också. Nu fick jag verkligen lägga band på mig. Slog upp mina ögon en kort stund för att kolla om nån stirrade på mig men det verkade lugnt. Snart satt jag där igen med ett gungande huvud, stampande fot och en höger hand som trummade lite lätt mot låret. Ville bara öppna munnen och sjunga ut min glädje över den härliga musiken levererad via spotify till mina öron. Kände liksom hur jag bara ville sjunga ut min kärlek till mina medmänniskor i bussen i just den stunden. Där kunde jag ändå hejda mig som tur var. Det hade verkligen inte varit passande. Inte för att jag jämt bryr mig vad som är passande men nån måtta får det väl va ändå.

Musik har en fantastisk förmåga att få mig att må bra och känna mig levande. Thank you for the music.

Baka baka liten kaka

Som jag tidigare sagt så har jag hakat på bakningstrenden som råder i Sverige. Känner att jag snart platsar som ordförande på ortens Husmodersförening med all min pysslighet i köket. Vi har ikväll mumsat i oss nybakade dinkelfrallor gjorda på flingor, sikt och fullkornsmjöl. Hur smaskigt som helst!

Ovan: Mina goda dinkelfrallor.

I köket står en surdeg som jag precis matat med mer rågmjöl och vatten. Den har precis börjat bubbla lite lätt så här efter två dygn i rumstemperatur. Några dagar till ska den stå till sig innan jag kan börja använda den. Hoppas jag får till nåt gott med den. Har faktiskt inte gjort detta förut så det ska bli lite spännande. Halvfinne som jag är så älskar jag syrligt rågbröd. I Finland finns det mkt sånt. Jag kanske inte får till det med en gång. Läste nånstans att man inte skulle börja med att baka surdegsbröd om man var nybörjare. Men det är ju inte jag. Har bakat mycket i mina dagar fast gjort ett uppehåll på c:a 10 år vad det gäller kontinuerligt bakande a la 1-2 ggr/veckan. Nu har dock bakberoendet slagit till mig och kroppen + hjärnan liksom bara skriker: Baka, baka, baka! Rapport om surdegsbrödets resultat kommer så småningom.

Känner mig lite duktig

Har fått lite lagom gjort här hemma idag. Inte deppat ihop totalt fast dagens höjdpunkt blev inställd. (Körövningen som jag sett fram emot så mycket.) Jag har städat av de superskitiga golven, lagat en fantastiskt god middag, ägnat mig åt lite tvätt. Med andra ord hunnit ikapp lite göromål som jag inte riktigt orkar med en vardagskväll.

Dessutom har jag bläddrat igenom lite tidningar, funderat på resmål till sommarens semester, varit ute på facebook, spelat lite piano, lufsat omkring osminkad med stripigt hår, druckit ett glas vin till den goda maten och funderar på att snart ta på mig pyjamas. Det kallar jag duktig. Arbete och vila i lagom doser.

En skön söndag som går mot sitt slut. Känner dock att jag inte fått nån friskluft eller motionerat i helgen så nu följer jag med sonen på en promenad. Vi ska handla lite saker. Bäst att röra på fläsket så vi tar inte bilen. Nej nej. Eftersom jag är duktig så går jag. Att vi ska gå typ 200 meter och ev köpa godis är en annan sak.

Drömmer

OK nästa vecka med. Det kan jag gå med på. Snö i mängder kan jag unna de sportlovslediga barnen. Men sen kan väl våren börja? Please!!!!

Nävars. Egentligen tror jag inte på att klaga och se elände i saker man ändå inte kan påverka. På nåt vis är det bara att gilla läget med en meter snö här hemma. Maken har jour och telefonen går varm. Många trådar att hålla i när det snöar i de mängder som det gör denna helg. Jag gör det bästa av eländet. Sitter inne och myser. Lagar god mat och har korkat upp en flaska rött redan kl 14:30. Och drömmer. Dagdrömmer mig bort till sommaren.

Nyss inkommen efter en härlig golfrunda. Kroppen känns så där lagom solbränd och vältränad. En kall öl rinner ned i min strupe. Grillen är på gång och massor av trevliga människor ska snart komma hem till oss. Bara några timmar kvar tills vi sitter på altanen och dricker vin eller öl. Småpratar och rätt var det är stämmer vi upp i lite härlig skönsång. Nån tar några ackord på gitarren. Sommarnatten är ljuvlig.

Åh det är härligt att dagdrömma!

Har fakiskt börjat fundera på vad vi ska göra i sommar. Inte kommit fram till vad än. Det finns så mycket trevligt. Har inte ens funderat på när vi ska HA semester. Känner att det är dags att göra lite mer än dagdrömma. Visst sommaren kan tyckas långt bort men snart står vi där med gräsklipparjobb, orensade rabatter, en golfbag som vill ut och luftas samt några veckors sommarsemester. Ska gå och ta tag i sommaren 2010 nu, men ännu bara som små luftiga sommarlätta moln i min drömhjärna!

After work

Trevligt att gå ut efter jobbet. Borde man göra oftare. Vi har pratat om det i 2 år nu och ikväll blev det av. Jättetrevligt! Vi gick en våning ner och åt + drack på Harrys. Ingen trängsel precis. Lilla Vimmerby. Var är alla människor? Ingen större skillnad mot Lilla Kisa. Vi hade en väldigt engagerad och serviceinriktad tjej som serverade oss under kvällen. Hon hade inte så många andra så vi blev liksom VIP-personer. Kul i och för sig men jag kan inte annat än bli lite ledsen att inte fler går ut. För 99 spänn (t o m OK för snåla smålännigar) fick vi mat från en buffé och ett glas vin eller en öl. Resterande glas kostade 33 kr. Ingen dyr fredagkväll men hur trevlig som helst. Jag har också (helt otippat att det skulle ske redan) blivit avtackad med ett fint smycke. Vissa som var med ikväll sa också: Du är ju riktigt trevlig! Där ser man vad lite alkohol kan göra med vårt omdöme!

OS har ikväll bjudit på ett silver av en sprallig och gladlynt tjej Anna Haag. Kul. I hockeyn har killarna fått med sig 3 poäng via seger 4-2 mot Vitryssland. Det är ändå nåt visst med vintersport!

Snart kanske

När det gäller mitt nya jobb som anhörigkonsulent så vet jag inte när jag kan börja. Helst skulle jag börjat för en månad sen men jag behövs på mitt nuvarande arbete ett tag till. Nu börjar dock folk fråga efter mig. Ser fram emot att jag ska börja och vill bli kontaktade osv. Behovet är stort så från och med mars ska jag försöka att arbeta 25 % som anhörigkonsulent och 75 % som arbetsterapeut. Alltid något. Måste bara akta mig för att inte gå in för båda mina jobb till 100%. Jag har ju en förmåga att bli engagerad i det jag tar mig för. Känns spännande!

Lite trött så här efter tre arbetsdagar. Kände mig och såg enligt andras kommentarer pigg ut första dagen efter semestern. I dag sa dock chefen till mig att jag såg trött ut. Hm. Då blir man trött om inte annat. Men visst finns det saker som gör att jag känner mig lite hängig. OS om kvällarna t ex gör att jag har svårt att komma i säng. Nån förkylning knackar på lite i bakgrunden. Ett huvud som är fyllt med tankar. Trevliga funderingar men ändå. Tåg eller mestadels ersättningsbussar som i snitt är 25 minuter försenade kan få vem som helst trött. I morrn ska jag inte nyttja något tåg hem för då ska jag ut på after work med mina härliga jobbarkompisar. Det ska väl pigga upp? Samtidigt är det lite ledsamt just nu att snart skiljas från detta mysiga gäng.

Egobilder

Ville ju bara visa min fina tröja!

Jag vet inte hur de lyckas. De unga menar jag. Ungdomar och barn och 20-åringar kan minsann ta fina bilder på sig själva. Snygga egobilder som om de inte gjort annat. Och kanske är det just så. De är uppvuxna med datorer, olika sorters kameror och mobiltelefoner. Fotat sig själva eller suttit med webcam har de gjort sen de lämnade blöjstadiet. Så övning ger färdighet.

MEN det har inte jag. En snart 43-åring ska banne mig inte hålla på med sånt trams. Fattar väl jag med. Vem f-n vill se en rynkig, volangig 3-barnsmor. Hon ska väl snarare fotografera snygga naturbilder och sitta och längta efter barnbarn att plåta om några år. Fast ibland vill jag ta nån bild på mig själv för att hålla bloggen eller facebook aktuell. Och inte vill jag be familjen heller. Det känns nästan ännu värre. Riktigt pinsamt. Älskling, kan du ta en bild på mig? Eller Samuel kan du ta en bild på mamma? Nej jag är ju den där envisa personen som vill klara mig själv. Sen blir ju resultatet som det blir också. Det går ju inte att göra underverk med ett dåligt underlag. Kommer nog fortsätta att öva upp mina färdigheter. När jag närmar mig 80 kanske jag börjar bli riktigt bra.

Berörd till tårar

Dags att inse att nu är semestern slut hur gärna jag än kan tänka mig att leva mitt liv ett tag till i denna fantastiska bubbla. Plocka fram jobbarväskan och några kläder jag kommer i med den tillbakakomna volangen på magen. Ställa klockan på 05:10. Ställa in siktet på arbete istället för vintersportande. Det sistnämnda lämnar jag med varm hand över till mer lämpliga personer som Charlotte Kalla (Tack tjejen för guldet).

Jag har inte sett det fina skidloppet. Befann mig istället på ett knappt halvfullt Sagateatern i Linköping. Tycker att Susanna och hennes två projektkompisar fixat en bra konsert. De olika musiknumren varvades med bilder från Haiti och tjejerna hade läst in sina röster som berättade intressanta fakta om Haiti och Unicefs arbete där. Riktigt proffsigt gjort. Var det något som de verkade ha misslyckats med så var det själva PR-grejen. Reklam och information om konserten kan inte ha varit den bästa med tanke på hur lite folk som kom. Synd om dem/er även om ni fick se Kalla ta guld. För denna konsert var superbra.

Dottern höll sig ovanligt mycket i bakgrunden. Deltog inte i något musikaliskt framförande och jag började undra för de andra två tjejerna var med lite här och där. Tillsist kom dock finalnumret. Och vilket nummer sen. Susanna sjöng själv låten: I loved you first. Hon framförde den med sådan innerlighet och känsla så jag fick ståpäls och tårarna började trilla. Det gick rätt in i hjärtat. (Visst jag är hennes mamma men också hennes värsta kritiker.) Sjunga kan många. Men att sjunga så att publiken blir berörd är få förunnat. Tack Susanna för den fina sången.

Ibland är jag ett geni

Hemma igen. SKÖNT! Ja inte så skönt först när man stapplar ut ur bilen efter bortåt 10 timmar. Efter all skidåkning under veckan blir man stel av att bara sitta. Men efter att man fått räta ut på kroppen och sätta lite fart med div hemarbete så är det OK igen. Smutstvätt till tusen. Brev från sotarn som visst vill komma på besök i morrn. Jo det var ju precis vad vi önskade. Allt resulterade i att vi inte kunde ligga på latsidan utan fick hugga i direkt.

Just nu känns det som ett genidrag att jag tagit en extra semesterdag i morgon. Jag måste faktiskt hinna ikapp både tvätt, sotarbesök och framförallt rent mentalt mig själv. Ska landa lite efter veckan i fjällen. Känns som om det behövs. Kvällen ska vi tillbringa inne på Sagateatern i Linköping. Dottern ska ha sitt projektarbete då. En välgörenhetskonsert som ska framföras helt akustiskt med flera olika aktörer. Intäkterna går till Unicef. Hon har slitit hårt för det här och jag hoppas att det kommer mycket publik. Jag ser fram emot konserten som får bli slutknorren på min semester.

Dags för hemfärd

Nu har vi haft vår härliga vintersemestervecka. Underbart. Fantastiskt. Upplevelserikt. Trevligt. Avkopplande. Utmanande. Fartfyllt. Friskluftande. Sportigt. Soligt. Kyligt. Ja många positivt värdeladdade ord flimrar förbi i min hjärna. Dagarna har gått superfort och nu måste vi börja ladda för hemfärd. Mina hyrda längdskidor är återlämnade. Sonen kom precis in efter att på egen hand dragit några åk i alla svarta backar. Sista bastun är på gång. Sen ska vi städa lite och packa det vi kan i bilen redan ikväll. Har planer för att komma iväg riktigt tidigt i morgon bitti. Stugvärden har gett oss tillåtelse att åka innan han kommer och synar av huset. Vi är betrodda så här efter fem säsongers boende i Kvarnbäckens stugby uppe i Ramundberget. Lite ledsamt är det att ta adjö men troligtvis ses vi igen redan nästa år.

Tack och hej vårt vinterparadis Ramundberget för detta år!

Äntligen en dag för en tur på fjället

Man måste ha tålamod och inte ge upp. Ibland kan man få vänta i flera år innan det rätta tillfället dyker upp. Många faktorer ska stämma. Vädret är den viktigaste faktorn förstås. Soligt. Inte för kallt. Ingen blåst. Nygjorda spår. Idag var lyckan med oss. Just idag var dagen perfekt och jag kom iväg med grabbarna/gubbarna nedan (Andreas, Stefan, David och Janne) på en tur uppe på fjället.

Vi gav oss iväg kl 12 och jag var hemma i stugan igen 14:45. Många små och stora utmaningar har jag fixat under färden. Det börjar redan efter nån km med att åka ankarlift nr ett upp utan att ramla. Sen ska man ta sig ned i en slalombacke med dessa längdskidor utan att ramla. Snacka om bambi på hal is och definitivt en STOR utmaning. Efter detta ankarlift nr två utan att ramla. Jag fixade det. Bröstet fylls av lycka och stolthet. Sen ut km efter km i spåren uppe på fjällen med en så fantastisk utsikt åt alla håll så den är obeskrivlig. Ett litet smakprov här dock.

Just nu är jag en lagom trött men lycklig kvinna. Närmare himmelriket kan man inte vara.

Riktigt bra skidåkning

Efter några dagar i samma backar vill åtminstone vår familj ha lite variation. Vi har därför åkt ned till Funäsdalen och åkt i de härliga backarna där idag. De är så sköna att åka i så jag bara njuter i fulla drag. Långa lagom breda backar som är bra pistade. En sexstolslift som tar en upp i backarna med racerfart så att man snabbt kan ta sig ut i pisterna igen. Jag har verkligen gett mig hän. Inte väntat ut de andra utan åkt för mig själv och hunnit med 6 åk när de kört 4. Jag känner mig som en pistens drottning när jag susar iväg med mina carvingsvängar. Kör ifrån de flesta andra som står och snackar, knäpper pjäxor, knäpper på sig brädorna eller står och smilar upp sig för några snyggingar. Jag är varken snygg eller har en snygg åkstil (enl sonen en mycket konstig rövutskjutande skidåkarstil) men jag är först ner, ha ha. Ingen är rädder för backen här.

Till denna skidåkningsutflykt hör definitivt en liten lunch eller fika i toppstugan med fantastisk utsikt hur långt som helst åt flera håll. Vi intog lite blandad kost men ingen nyttig. Skakade sen ned den med en timmes ytterligare åkning innan hemfärd till Ramundberget igen. Klart bästa dagen vad gäller utförsåkning. Ikväll ska vi nog hänga på ungdomarna på after ski nere på Rudolf.

*

Svårt att göra utsikten rättvisa med min mobil men två bilder kommer ändå här. På den nedre kommer Bernt och David (som följde med på vår skidutflykt idag) precis upp i ankarliften.

Redan onsdag

Kära nån vad tiden går fort när man har roligt! Visserligen har vi några dagar kvar men redan börjar hjärnan räkna ned. Morgonen började riktigt kylig. Minus 25-30 grader och underbart solsken. Vi tog beslutet att vänta några timmar med skidåkning. Tog en biltur istället till nedanstående ställe. Sveriges högst belagda väg.

Lite nedför och på tvären har jag sen skidat för att sen avsluta kvällen med två timmars intensivt bowlande i Funsädalen. Är ingen stjärna på det men det är roligt ändå. Högerarmen skakar lite och jag får akta mig så att jag inte skvimper ut vinet i glaset. Sover som en stock här uppe. Kan bero på all friskluft jag får i mig men också att jag dricker minst ett glas vin innan läggdags eller båda faktorerna. Nu värker det mellan skulderbladen så det är bäst att sluta med knappandet på datorn för idag. Skål!

Känns i kroppen

Denna dag har jag valt att göra tvärtom. Åkte iväg en tvåmilatur på längskidorna på förmiddagen. Jag tänkte att det var bra att ha all tänkbar ork sparad till denna bravad. För mig är det nämligen det. Otränad som tusan så är det faktiskt inte en helt lätt bedrift. Känner en blandning av stolthet och missbelåtenhet. Stolt att jag helt själv fixar och utmanar mig själv och kroppen och tar mig i mål fast benen känns som nån mix av spaghetti och gelé de sista km. Missbelåten när den ena efter den andra Gunde Svan kopian svischar om mig i spåret. Värst är det när gamla gubbar och gummor i 80-års åldern bara susar förbi med ett glatt Hej på läpparna. Efter några timmar stapplade jag in i stugan som ett skakande asplöv. Fylld av minnesbilder av så mycket vackert på vägen. Efter en varm dusch, lunch med mycket snabba kolydrater och en tupplur så var jag mitt vanliga jag igen.

Åkte några slalomåk på eftermiddagen och då tog jag igen det hela. Susade om de flesta i pisterna. Unga snowboardåkare. Gamla gubbar med långa Stenmarklaggar. Och framförallt småbarnsfamiljer med barn i selar framför sig. Yes vilken skön feeling! Men straxt innan liften kom inom synhåll värkte det i låren som om nån körde tusen nålar på dem. Så nån timme fick räcka för idag.

Inköp i Funäsdalen samt hämtmat i form av pizza stod sen på schemat. Nu är huset fullt av godsaker och magen likaså. Blir så hungrig när jag rört på kroppen. I morgon måste jag nog spara på krafterna lite för på kvällen går vår årliga bowlingtävling av stapeln. Jag har lite att försvara. Måste nämlingen akta mig för att komma sist.

Nedan lite bilder från mina båda skidturer idag.

Åh så härligt förutom magplasket!

Haft en härlig förmiddag ute i backarna. Några minusgrader, soligt, fina backar och inga köer i liftarna. Det första åket kändes det i vissa muskler. En brännande, igenkännande men lite skön självplågarkänsla i låren. Bernt, jag och Samuel har åkt några timmar och träffat på och åkt med brorsan Stefan, brorsonen Andreas och brorsdotterns trevliga fästman David. Den sistnämnda följde med vår familj till topprestaurangen för lite avkopplande samkväm en stund. Restaurangen heter Tusen och vann 2009 års utmärkelse som Årets byggnad i kategorin Holiday. (Bilden ovan.) Den vann det i en internationell arkitekturfestival i Barcelona. Ligger på 1000 m höjd precis vid trädgränsen. Den har en rund form och faseden är klädd med björkstammar. Inredningen går i naturmaterial som björk och näver. Vi hade en skön stund där efter några timmars åkning.

Efter detta skulle vi ta en genväg offpist tyckte de andra tre. Nej sa jag. Jag vet inte hur man gör. Bara att luta sig bakåt och ha tyngdpunkten bak på skidan. OK. Jag gjorde ett ärligt försök och det gick bra 10 meter men sen kom magplasket. Om man säger så. Mina skidor stannade men det gjorde inte jag utan fortsatte framåt pladask i lössnön med ansiktet rätt ned i allt det vita. Hur mjukt som helst. Gjorde inget ont. Och jag asgarvade själv åt det hela. "Tyvärr" har jag ingen bild av denna luftfärd. Har nu åkt färdigt med slalomskidorna för idag men har planer på lite längdskidåkning om en stund. Väl på plats häruppe kan jag inte annat än säga att det här är livet.

Framme i vinterparadiset

Ovan: Vägen mot fjällen.

Resan har gått bättre än nånsin. Åkt de 75 milen på c:a 9,5 timme. Bra vägar mest hela biten. I och med att vi kom tidigt iväg och resan flöt på hade det inte bildats alltför långa bilköer heller. Just nu väntar jag på de andra två som kört lite kvällsåkning utför. Själv har jag hyrt längdskidor och åkt ett varv i elljusspåret. Kändes bra att röra lite på kroppen efter en dags sittande. Nu väntar bastun. Vi har en härlig, sportig och avkopplande semester framför oss. Rapport kommer!

Snart drar vi

Ja att vi ska på en semestertripp till fjällen i morgon bitti kan man inte tro. Ser ut som ett bombnedslag här hemma. Inget är packat. Takboxen inte monterad. Skidsuget inte på plats i hjärnans längtanscentra. Men det kommer! Vi brukar ju va såna. I år kanske värre än nånsin. Vi hinner väl slänga ihop lite klädtrasor, matsäck och skidor i ett nafs när vi väl tar oss tid. Vi ska ju bara ha packning för tre personer denna gång.

Har fått dille på att baka just nu. Kanske inte det jag borde prioritera en fullspäckad dag som denna. Men joho då. Klart vi ska ha massor av nybakat bröd med oss. Som en liten fullblodsbagerska har jag stått hela förmiddagen och bakat. Till och med förberedde två degar igår kväll. Bland annat skållning som skulle göras kvällen innan. Men så blir det också fel när man rör ihop för mkt på en gång. Känslan av att vara en duktig bagerska förbyttes med ljusets hastighet till en mer förtvivlad panikfeeling. Vad fasen jäser kakan över för?...... OK jag tar bort det där brända på ugnsbotten....... Så där nu ska det väl funka..... Oh nej nu kommer det mer kaksmet rinnande!........Kan det vara så att jag tog bakpulver istället för vaniljsocker?......Varför gav jag mig in i det här när jag kunde köpt lite bröd i stället?

Kakan gick allt att äta men den smakade inte som den brukar. De skållade limporna ska med och mätta hungriga skidåkarmagar så det har inte provsmakats ännu. Men dinkelfrallorna var kanongoda. Har också lagat söndagsmiddag idag på lördagen. Yngsta sonen sa häromdagen att "kan vi inte äta kött nån gång?" Insåg då att vi slarvat med maten till honom ett tag. Korv. Köttfärs. Pizza. Så idag fick han stek med brunsås. Numera får jag ibland göra tre varianter. Killarna äter kött. Jag fisk. Dottern vegetariskt.

Bäst att sätta fart med allt som ska göras inför resan. Packa ner limpor, bullar, vin, gammeldansk och just det, lite kläder. Känner faktiskt lite sug nu. Imorgon så här dags är vi nog framme och njuter av att ha en veckas frisk luft och ledighet framför oss!

Snart skidsemester

Med en dag kvar att jobba innan semestern så måste man vara effektiv. Har fått lite släpande projekt gjorda idag. Sånt där som är jobbigt att ta tag i. Som lätt blir liggande till "nåndag". Har fortsatt med min effektivitet här hemma med. Bakat GI-frallor med massor av nyttiga saker i. Har rotmos på gång på spiseln tills imorrn. En överraskning till maken som längtade efter det häromdagen. (Vi har nog inte gjort det på några år.) Ska ta en sväng till tvättstugan snart och hänga upp skidjackan på tork.

Om jag ska va ärlig så har inte det rätta skidåkarsuget satt in än hos mig. Helkonstigt. Jag som brukar längta så till denna vecka varje år. Just nu längtar jag mer efter själva semesterkänslan. Att det känns annorlunda i år kan ha att göra med att ingen av de stora barnen följer med eller deras respektive. I år åker vi tre personer. Förra året var vi sju. Det finns naturligtvis fördelar med det också. Mindre personer att ta hänsyn till, laga mat till och städa efter.

Nej, nu är det bäst att gå och mosa kålrötter innan maken kommer hem från biltvättandet. Ska nog avsluta kvällen med att avsmaka det nybakade brödet. Det finns inte många smakupplevelser som går upp mot det.

Så många böcker

Bläddrat i senaste Bokspegeln. Denna gång vill jag faktiskt ha periodens huvudbok, Nora Roberts Dödligt villospår. Inte så ofta det händer. Oftast skickar jag en avbeställning via mejl. Sen vill jag absolut ha Pauluns GI-mat, Janouch Systerskap och George Stråk av Rött. Får vara bra efter det tror jag. Ska kolla en gång till först, kanske blir det nån mer.




Lyssnarklubben hade Liza Marklund och James Pattersons Postcard killers som månadens ljudbok. Den ska jag genast avbeställa så att jag inte glömmer bort det. Inte för att jag inte vill ha den men vi har redan inköpt den på vår lokala mataffär till ett mycket bra pris. Den ska vi lyssna på när vi styr kosan mot Funäsdalen i helgen. Bilresan blir så mycket roligare och intressantare då samtidigt som tiden går lite fortare.

Har också varit på bolaget och skaffat lite drickbart till fjällsemestern. Bara två dagar kvar att jobba och en hel del att styra med innan jag lämnar min arbetsplats för lite skidåkning. Bland annat ska jag få veta lite mer om mitt nya jobb. I nuläget vet jag egentligen mest mina egna visioner och vart jag vill med dessa anhörigfrågor. Nu återstår att få bakgrunden och plattformen. Hur långt har mina företrädare kommit? Hur ser anhörigstödet i Vimmerby ut idag? Vad fungerar redan bra och vad kan bara bli bättre? Jag står inför en spännande utmaning. Det känns jättekul!

Balklänning till dottern

Flexade ut lite tidigare på eftermiddagen idag för att åka till Linköping. Väl där mötte jag dottern för en shoppingtur. Träffades vid domkyrkan och fortsatte i rask takt till Bröllopshuset. Tillbringade kanske en och en halvtimme där inne och vi fick god hjälp av en expedit som visste vad hon gjorde. Det kändes tryggt och skönt för det visste sannerligen inte jag. Har aldrig dansat bal själv. Inte ens varit och sett någon annan dansa bal heller. Kläderna jag bar på mitt bröllop var inte i klass med klänningarna som fanns i denna affär. Jag har aldrig klätt mig i så vackra klänningar men i slutet av maj kommer dottern bära en sån vacker kreation. Ingen tvekan om hur vacker och söt hon kommer att bli själv i denna klänning som nu är beställd och beräknas vara klar om 3 månader. Modellen och färgen blev inte det hon tänkt sig men så himla rätt på henne. Sötnosen.

Känns skönt att vi äntligen kom till skott med det här. Första steget taget. Handpenningen betald och handskar, väska inköpta. Nu återstår bara lite smått som skor, smycken, frisyr...osv. Det får dock vänta ett tag till.

Sliten

Idag kom den. Tröttheten slog ned som en bomb efter helgens lilla Stockholmstripp. Dålig sömn. Syndigt leverne. Intryck i massor. Sånt sätter sina spår. Säger inte att det inte var värt det men idag skulle jag kunnat somna vid mitt skrivbord på jobbet. Det hade nog inte sett så bra ut tyvärr. Alla som sitter i lunchrummet eller går förbi till konferensrummet går förbi mitt inglasade kontor. Försökte därför att göra mina uppgifter varvat med att öppna fönstret och dricka vatten. Gjorde små misstag. Faxade t ex iväg en beställning på en "sjukhussäng" och upptäckte att jag missat lite. Skickade en ny. Upptäckte ytterligare ett fel och fick ringa och faxa en tredje gång. Killen på sängfirman trodde nog att jag var ute efter mer än bara sängen till sist. Den sista gången vi hade kontakt var det nämligen han som ringde och vi skrattade ikapp i luren.

Ska inta min egen säng tidigt ikväll, ensam för maken är i Skåne. Mycket att stå i denna vecka. Kolla balklänning åt dottern. Planera och packa inför nästa veckas fjällsemester. Kommer säkert att bli skönt när vi kommer iväg men just denna vinter längtar jag inte så som jag brukar. Tror att det är för att vi har det lika fint här hos oss.

Se t ex bilden nedan från igår.