Har hållt tillbaka entusiasmen ett bra tag nu. Känner att det varit svårt ibland men tryckt tillbaka min iver när den tittat fram. Det har ju inte riktigt varit dags ännu. Jag behövs på min nuvarande arbetsplats ett tag till även om jag behövs massor på min kommande också. De anhöriga i Vimmerby har i nuläget ingen som jobbar enkom för deras skull. MEN SNART!
Från och med nästa vecka ska jag börja jobba åtminstone 25 % som Anhörigkonsulent och det ser jag fram emot. Är taggad till tusen. Ser mig själv som den utvalde. De anhörigas främste riddare. I min coachande rustning ska jag slåss för de anhörigas frågor i samhället. Med min brinnande anhörigfackla ska jag ut och entusiasmera människor. Jag hoppas också få vara den där medmänniskan som personer känner sig lyssnade till. Ingen lätt uppgift kanske? Vem vet! Har jag höga/förmätna ambitioner? Vem vet! Kommer jag att göra ett bra jobb som Anhörigkonsulent? Vem vet! Men jag hoppas och tror det. Det känns så rätt på alla sätt. Längtan finns där och snart får jag börja med min spännande utmaning. Yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar