Dags att inse att nu är semestern slut hur gärna jag än kan tänka mig att leva mitt liv ett tag till i denna fantastiska bubbla. Plocka fram jobbarväskan och några kläder jag kommer i med den tillbakakomna volangen på magen. Ställa klockan på 05:10. Ställa in siktet på arbete istället för vintersportande. Det sistnämnda lämnar jag med varm hand över till mer lämpliga personer som Charlotte Kalla (Tack tjejen för guldet).
Jag har inte sett det fina skidloppet. Befann mig istället på ett knappt halvfullt Sagateatern i Linköping. Tycker att Susanna och hennes två projektkompisar fixat en bra konsert. De olika musiknumren varvades med bilder från Haiti och tjejerna hade läst in sina röster som berättade intressanta fakta om Haiti och Unicefs arbete där. Riktigt proffsigt gjort. Var det något som de verkade ha misslyckats med så var det själva PR-grejen. Reklam och information om konserten kan inte ha varit den bästa med tanke på hur lite folk som kom. Synd om dem/er även om ni fick se Kalla ta guld. För denna konsert var superbra.
Dottern höll sig ovanligt mycket i bakgrunden. Deltog inte i något musikaliskt framförande och jag började undra för de andra två tjejerna var med lite här och där. Tillsist kom dock finalnumret. Och vilket nummer sen. Susanna sjöng själv låten: I loved you first. Hon framförde den med sådan innerlighet och känsla så jag fick ståpäls och tårarna började trilla. Det gick rätt in i hjärtat. (Visst jag är hennes mamma men också hennes värsta kritiker.) Sjunga kan många. Men att sjunga så att publiken blir berörd är få förunnat. Tack Susanna för den fina sången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar