Haft en härlig förmiddag ute i backarna. Några minusgrader, soligt, fina backar och inga köer i liftarna. Det första åket kändes det i vissa muskler. En brännande, igenkännande men lite skön självplågarkänsla i låren. Bernt, jag och Samuel har åkt några timmar och träffat på och åkt med brorsan Stefan, brorsonen Andreas och brorsdotterns trevliga fästman David. Den sistnämnda följde med vår familj till topprestaurangen för lite avkopplande samkväm en stund. Restaurangen heter Tusen och vann 2009 års utmärkelse som Årets byggnad i kategorin Holiday. (Bilden ovan.) Den vann det i en internationell arkitekturfestival i Barcelona. Ligger på 1000 m höjd precis vid trädgränsen. Den har en rund form och faseden är klädd med björkstammar. Inredningen går i naturmaterial som björk och näver. Vi hade en skön stund där efter några timmars åkning.Efter detta skulle vi ta en genväg offpist tyckte de andra tre. Nej sa jag. Jag vet inte hur man gör. Bara att luta sig bakåt och ha tyngdpunkten bak på skidan. OK. Jag gjorde ett ärligt försök och det gick bra 10 meter men sen kom magplasket. Om man säger så. Mina skidor stannade men det gjorde inte jag utan fortsatte framåt pladask i lössnön med ansiktet rätt ned i allt det vita. Hur mjukt som helst. Gjorde inget ont. Och jag asgarvade själv åt det hela. "Tyvärr" har jag ingen bild av denna luftfärd. Har nu åkt färdigt med slalomskidorna för idag men har planer på lite längdskidåkning om en stund. Väl på plats häruppe kan jag inte annat än säga att det här är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar