En sån där period nu igen.....

Ja en sån som kommer ibland. Vet inte varför. Har för länge sen gett upp analysen även om jag ibland kan hitta lite tänkbara förklaringar. Men lika ofta finns där absolut ingen förklaring. Fullmåne. Stress. Upprymdhet. Sårbarhet. Smärta. Bearbetning av det som händer i vaket tillstånd. Ja inte fasen vet jag. Kroppen och själen försöker säkert säga mig nåt.

Hur som så har jag då flera nätter i rad problem med sömnen. Svårt att somna är det stora problemet (oftast trots extrem trötthet). Men även om jag somnar så är det inte nån god sömn utan en hemskt orolig sömn. Drömmer och vaknar av att jag pratar, gråter och slåss mot några osynliga, och när jag väl vaknar glömda, fiender. Eller förresten så slåss jag nog inte så mycket utan viker ned mig. Stackars min kära man med en sån person bredvid sig i sängen.

Hoppas denna period snart är över. Har nu haft tre nätter i rad så det börjar sätta sina spår. Nej ikväll vill jag att han kör en sväng förbi mitt hus. Kliv ur bilen och håll min hand och håll mina osynliga fiender på avstånd. Välkommen John Blund! Jag saknar dig.