Ja livet är inte rättvist. En del får slita som bara den ändå händer inget. Just nu står jag still. Trots att jag tränar på mycket mer än en vanlig medelSvensson (min kompis Kristina och hennes Janne är inga vanliga Svenssons). Sen nyåret då jag kommit upp i en vikt jag aldrig varit i närheten av tidigare så har jag bara gått ned c:a 3 kg.
Jag har inte tänkt fokusera så mycket på vikten detta år som jag tagit till mig som mitt eget hälsans år 2011. Men ändå stör det mig förstås. Jag skulle vilja gå ned några kilo till. Visserligen är dubbelhakan borta och faktiskt så sitter kläderna trots allt bättre. Nedtill sitter byxorna trots allt tight om rumpan och låren för nu har jag fått muskler där men om midjan är det lite lösare. Trots minskat midjemått så har jag kvar en tråkig volang som så småningom ska bort. Jag måste fortsätta tro på min egen metod till en hållbar hälsa. Just nu har jag nog halkat in i lite sämre matvanor igen. Snabba kolhydrater och jag går alltför bra ihop så snart får det vara adjöss till mackor, potatis och pasta igen under en period.
Det är så lätt att deppa ihop och gå in i "det är ändå ingen idé tänk". Men just under 2011 har jag bestämt mig för att inte tänka så. För som jag tänker så beter jag mig. Och jag vill tänka och bete mig som att det ska gå att uppnå mitt mål. Mitt mål som är, ja vad är mitt mål egentligen? Jo att hitta en lagomnivå för att jag ska må bra. Lagom motion, mat, avkoppling, utmaningar och en sund själ i en sund kropp. Trots allt är jag på G..................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar