Igår eftermiddag kom maken och yngsta sonen och mötte upp mig i Vimmerby. Sonen har ju varit sjuk hela sportlovet och vi tänkte detta kunde uppväga lite av hans inställda aktiviteter tidigare i veckan. Vi undrade lite vad han ville göra. Ska vi gå till den affären? Vill du att vi går och fikar? Ska vi inte ta och... Men vad vi än föreslog så ryckte han mest på axlarna, blängde med tjurig tonårsblick, suckade ikapp med kommentarer som: Jag vet inte!
Hur det var så var vi bl a på JC och han fick efter ytterligare lite tråkiga kommentarer (fasen vad jobbigt med trotsiga, småsjuka, småsura tonårskillar) prova lite olika jeans. Till sist hittade han ett par som var rätt. Överallt i affären gjordes reklam för att medlemmar fick 100 kr rabatt på alla jeans till ordinarie pris. Därför provade jag ut ett par till mig också. Hade egentligen tänkt gå ned lite mer i vikt först men det var ju 100 spänn rabatt och lönedag. Så jag slog till.
Kom fram till kassan och väl där förklarade den snälla ynglingen bakom disken att det var ju bara 100 kr rabatt på ETT par jeans. Vet inte vad som flög i mig. Har blivit mer ifrågasättande efter 40-strecket. Gav mig på den stackars killen med argument som han bara inte orkade försvara sig mot. Ganska snabbt sa han att Ok du får 100 kr rabatt på båda! En bit bort stod sonen och skämdes över sin prutande mamma. Efter det handlade vi inte mer kläder men lite annat. Tänk vad lätt det ändå gick att snacka sig till ett billigare pris. Kan knappt fatta att jag gjorde det. Undrar om jag törs gå in där igen?
*skrattar*
SvaraRaderaBuss på, bara! Det lönar sig ju! ,-)