Mycket på en måndag

En dag med massor på schemat och en liten trevlig överraskning. Haft fullt upp på jobbet och arbetsdagen har gått alltför fort. Hinner inte med en del saker men jag hoppas det finns nån glugg en annan dag. Samarbetade med en person inom organisationen idag och denna person gav mig mycket den stund vi träffades. En positiv medarbetare som vill hitta lösningar och som bekräftade mig mellan varven kändes bra att få ha till hands några timmar.

Fick mina nya jobbarskor idag. Har haft samma skor i 3 1/2 år så det var dags att köpa nya och jag fastnade för dessa och beställde dem för över en månad sen. Kunde bara inte motstå dem. Om jag känner mig deppig och låg kan jag bara slänga ett öga på fötterna så blir jag lite mer uppåt. De var så poplära så vi är många som fått vänta men idag fick jag dem levererade till dörren på jobbet.

Varit och fixat håret hos min frissa på kvällen. Sista veckan har jag verkligen längtat och det har sett ut att vara dags. Och som vanligt känner jag mig betydligt fräschare efter besöket.

Men det som kanske ändå är bland det bättre som skett idag inför framtiden så är det att Bernt äntligen varit och opererat sitt andra knä. Det förra gjorde han för några år sedan och han har verkligen haft stora problem. Nu hoppas vi kunna motionera och göra många aktiva resor tillsammans framöver. Hans knäproblem har tidigare satt stopp för det under några år. Just nu har han ganska ont förstås men om knä nr 2 blir lika bra som nr 1 så kommer det bli toppen. Jag är glad för hans skull.

Träning v 43

Inte för att nån bryr sig om dessa rapporter mer än jag själv men här är veckans motion.

Mån: Löpning 5 km.
Tis: Promenad 50 min.
Ons: Promenad 50 min.
Tors: -
Fre: Golfrunda 15 hål.
Lör: Löpning 5 km.
Sön: Golfrunda 18 hål.

Farväl och på återseende

Haft en bra och välfylld helg. Idag tog vi troligtvis årets sista golfrunda. Det finns olika anledningar till att det börjar bli dags att lägga klubborna på hyllan för i år men ovan ser ni en av dem.Jag spelade faktiskt hyfsat. Vann dagens runda. Hamnade i några tråkigheter men Bernt var värre ute ändå. Nu vill jag längta lite till nästa års säsong.

Tungsint

Ibland sveper ett tungsinne över mig. Ofta slår det till när jag är övertrött eller när jag funnits alltför mycket för andra men ingen finns där för mig. Så som det ofta blir på jobbet t ex. Jag ger mycket av mig själv och vet att de jag jobbar för uppskattar det jag gör. Det tvekar jag inte på. Men att inte ha någon jobbarkompis eller ett jobbargäng att luta sig tillbaka mot när arbetet känns lite tungt det är ledsamt. Ofta klarar jag det bra men vissa dagar gör det mig ledsen.

Jag har under åren funnits på så många olika arbetsplatser och arbetat med så många härliga arbetskamrater som jag uppskattat mycket. När man slutar så säger alla att vi kommer att hålla kontakten men jag vet att det inte blir så. Erfarenheten är att det rinner ut i sanden. Den gamla arbetsplatsen går vidare och har ju inte behov av en kontakt med en gammal kollega. Mejlen, telefonsamtalen och de glada återseendets leenden blir allt glesare och mindre. Det är så livet funkar, tyvärr. Ofta är det jag som i det längsta försöker hålla kontakt men det går inte bara åt ett håll. Många personer jag uppskattat och tidvis umgåtts mycket med (kollegor, pluggkompisar, grannar, släktingar) har på det här viset försvunnit. Tungsinta dagar kommer deras ansikten upp på näthinnan och saknaden känns stor. Sorgen över att jag inte betyder lika mycket för dem som de gör för mig känns tung att bära.

Något att längta till

Vi har haft en fantastisk höst men hur det är så börjar det nu bli lite mörkt, ruggigt och trist. Snart november. Och idag är det exakt en månad tills jag ska ta med min älskade på en avkopplande semestervecka på Teneriffa. Som jag längtar! Så underbart just nu när det är lite småtungt att ha något att se fram emot.

Hålla låda mm som ett proffs?

Som jag sagt tidigare så är jag inne i en period när det händer mycket som jag är inblandad i på jobbet. För många olika trådar som jag måste dra i, borde dra lite mer i och trådar jag inte kan låta bli att dra i, engagerad som jag är. Att jag är lite splittrad just nu gör att jag hoppar över viss struktur och förberedelse som jag normalt brukar prioritera ganska högt. När det gäller mitt grundjobb inom anhörigstödet kör jag därför mycket på rutin.

Har idag haft studiecirkel för anhöriga till personer med demenssjukdom. Kände att jag borde varit mer förberedd som ledare men hade viss struktur åtminstone i huvudet hur jag skulle lägga upp dagens möte. Och visst gick det bra! Att kunna och att våga förlita sig på mitt kunnande inom området och hur man bemöter människor utifrån stundens förutsättningar är en konst. När jag nu kan arbeta så då är jag nog ganska duktig på det jag gör.....

Ikväll har jag jobbat över. Var inbjuden att komma på ett större möte och informera om anhörigstöd och det jag jobbar med. Såna möten går jag oftast oförberedd på. Svårigheten ligger i att under ganska kort tid informera, entusiasmera och nå fram till just den åhörargrupp som sitter framför mig. Svårast är att göra det inför en stor skara människor. Att få till en kontakt med en mindre grupp är lättare och inte lika pirrigt.

Jag kom även ikväll totalt oförberedd men jag tyckte själv att det gick hyfsat. Jag bestämmer mig liksom i stunden från vilken vinkel jag ska börja och sen fortsätter jag efter det. Det finns ju där uppe i mitt huvud och jag kan bara hoppas att jag når fram. Men i en stor samling går det liksom inte att läsa av om jag lyckats fullt ut. Känner mig ändå ganska nöjd. Att kunna stå så där rätt upp och ned och hålla låda om mitt viktiga jobb på ett förhoppningsvis inspirerande sätt måste ju tyda på att jag är ett. Ja visst sjutton är jag det. Jag är ett fullblodsproffs!

Träning v 42

Lite så där vecka. Till sist fick jag till en löprunda fast det dröjde till helgen. Att det ska va så svårt innan och kännas så underbart efteråt. Måste lägga i en högre växel. Om 5 veckor åker vi till Teneriffa och då måste jag nog va lite mer fit om jag ska våga visa mig i bikini.

Mån: -
Tis: Promenad 60 min
Ons: Promenad 45 min
Tors: -
Fre: Golfrunda 18 hål
Lör: 6 km löpning
Sön: Golfrunda 18 hål

Inga måsten men många borden

En helg utan några förpliktelser. Några dagar att fylla med innehåll precis som jag vill egentligen. Hur skönt som helst men samtidigt lite svårt att välja vilka av alla "borde göra saker" som jag ska ta tag i.

Har haft en lagom dos idag av jobba, slappa, motionera och snart fixa lite god middag + njuta av kvällen saker. Borde säkert hunnit ta något av våra fönster förstås men jag har ju fortfarande morgondagen på mig. Just fönsterputs är nåt jag gärna skjuter upp. Tillhör en mycket dålig skara människor som i skam tänker "Får vara glad om det sker en gång om året!". Sån är jag.

Dimsyn och flex

Typiskt!

Idag var ingen lämplig dag att glömma värktabletterna hemma. En smygande smärta från armar, nacke och axlar är på gång och bäst är det om jag kan mota den innan den slår till för hårt. Den har redan slagit sig på mina ögon också så jag ser lite dimmigt. Tur då att jag jobbat in lite på flexkontot för det tänker jag plocka ut nu. Trots att jag inte mår helt 100 så är jag glad att det är helg.

Mycket uppe i hjärnkontoret

Just nu händer det mycket på jobbet. Egentligen inte så mycket i det vardagliga anhörigstödsjobbet. Det rullar på ungefär som det gjort ett tag. Allt fler anhöriga kommer till och många hör själva av sig till och med. Jag är mycket inbokad de närmast månaderna till olika möten där jag berättar om anhörigstöd. Igår blev hjag blixtinkallad till PRO i Rumskulla som stand in för en biståndshandläggare som lämnat återbud. Självklart tog jag chansen och när jag väl börjar prata inför en grupp så kan det vara svårt att få stopp på mig. De flesta såna möten resulterar i att nån mer anhörig kontaktar mig så de är enormt viktiga.

Det som tar på krafterna just nu är nog ändå arbete som ligger utöver det vardagliga. Utvecklingsarbete mm. Jag var i Linköping häromdagen tillsammans med flera i Vimmerby kommun och fick massor med inspiration. Det rusar alltså runt en massor av tankar däruppe. Idéer som vi ska träffas och försöka enas kring och få att bli verklighet även i Vimmerby kommun. Jag finns med i lite olika såna sammanhang vilket jag gillar men som också tar på krafterna. Engagemanget flödar hos mig men det finns alltid en risk för att jag ska bränna mitt krut lite för mycket. Jag är inne i en positiv period på jobbet men som samtidigt gör att jag är mer trött än vanligt hemma.

Träning v 41

Mån: 50 min promenad
Tis: 5 km löpning
Ons: 45 min promenad
Tors: 40 min promenad
Fre: 40 min promenad, 9 hål golf
Lör: 18 hål golf
Sön: 9 hål golf

Någon motion varje dag. Kanske lite dålig variation men hyfsat nöjd eftersom min målsättning om lite träning varje dag har gått i lås. För det mesta så går det att få till. Jag har t ex använt en lunchrast, tagit en promenad innan jag stämplat in på jobbet på morgonen osv. Det kanske får bli så under vinterhalvåret så får jag lite dagsljus samtidigt. Men i övrigt är jag inte speciellt sund. Ska gå och ta mig en stor bit mjuk pepparkaka som jag bakade tidigare. Mmmmm....

Uppfylld av naturens under

Jag kan bara inte låta bli att förundras över livets små mirakel.

Just nu är det i form av naturens färger i höstens tid. Jag andas in kylig men frisk, så frisk, höstluft i mina lungor. Trampar på stigar jag gått så många gånger men aldrig på samma sätt varje gång. Just nu prasslar det under mina steg. Plötsligt stannar min blick vid ett speciellt mirakel. Ett extraordinärt och vackert färgat löv bland tusen andra. Det ger mig en hälsning om hopp om livet fastän döden synes så nära. I den stunden är kärleken till naturen så total.

Löpmage

Har varit ute och sprungit en halvmil ikväll. Kändes riktigt nice. Bra tid och klipp i steget för att vara mig i alla fall. Tog uppförsbackarna med ganska pigga löpsteg till och med. Så långt helt ok.

Hem och lagade mat till mig och sonen eftersom det bara är vi hemma några dagar. Tog ett glas mjölk, laktosfri som var över efter äldste sonens helgbesök. Hade inte ätit och druckit på några timmar innan löprundan så något var jag tvungen att få i mig för att rätta till balansen. Och en stund senare var middagen klar. Ingen supernyttig sån men helt ok.

Efter att ha fått i mig min tallrik så började jag känna av mina tidigare så pigga ben. Det kröp av obehag i dem och det började bullra i magen. Inget ovanligt för mig. Tyvärr har jag en känslig mage när jag tränar lite hårdare. Kan inte äta och dricka för mycket innan utan måste planera före en löprunda. En ordentlig måltid 4-5 timmar innan och bara nåt lättare mellanmål 1,5-2 timmar innan. Det funkar bäst. Jag behöver i alla fall inte springa ut i skogen och göra ifrån mig som en del andra löpare tydligen måste. Men efteråt händer nåt konstigt i min kropp ibland. Ungefär som jag beskrev ovan. Misstänker att det kan vara vätskebalansen som rubbas.

Har nu tagit en vätskeersättningstablett så får vi se om balansen blir återställd. Misstänker att jag alltid kommer dras med en liten löpmage. Antingen för att jag ätit för mycket innan eller ätit och druckit för lite innan. Eller ätit eller druckit fel innan. Eller inte fyller på tillräckligt snabbt efteråt. Lagom är inte lätt!

Gamla goa vänner

I lördags hade vi gäster. En riktigt trevlig afton som drog ut på tiden. Jag kom inte i säng förrän kl 3 och dagen därpå skulle jag upp tidigt och sjunga i kören på Mässan.......... Nattsudd i all ära men det tar på en mittilivetkvinna hur trevligt det än är.

Att träffa människor som man umgåtts mycket med för 20 år sen när vi i alla var unga föräldrar och höll på att bygga upp vårt vuxenliv är speciellt. Så många minnen som finns där tillsammans. Den ena börjar berätta om en händelse och minnesfragment uppstår hos andra som fortsätter med ytterligare en pusselbit. Och nostalgi förstås. Jag förflyttade mig flera gånger i tanken till livet när jag var 25 år och nybliven tvåbarnsmor. Det var ett intensivt liv jag levde då och jag hade en helt annan energi än nu när jag blivit mer bekväm.

Träning v 40

Lite si och så men träning finns i alla fall med i mitt medvetna tänk varje dag. Och jag prioriterar det högt i ett redan fullspäckat program. Planerar jag för det så är det helt klart lättare att få till.

Mån: 5 km löpning
Tis: 50 min promenad
Ons: Fys, magövningar
Tors: Körövning trallala...
Fre: 45 min promenad
Lör: -
Sön: Golf 18 hål

Shape ups

Idag har mina nya skor kommit. Jag beställde dem av en skoförsäljare som kom förbi det äldreboende jag har mitt kontor i samma byggnad som. Har länge varit sugen på att prova denna nya form av sko som ska: 1) göra mina muskler mer spänstiga! 2) främja en hälsosam viktminskning! 3) göra det lättare att komma i form!

Har provat dem i en rask 45 minuters promenad och jag kan säga att det kändes lite extra. Jag har inte haft tid att läsa instruktions-dvdn som var med. Säkert säger den bland annat att man bör vänja in sig lite försiktigt i början. Tror inte att de rekommenderar ett så långt och snabbt pass första gången. Men jag och lagom är inte riktigt kompisar jämt. De var sköna att gå i hur som. Man rrrrrullar liksom fram. Känns ungefär som att gå på en sandstrand. Får se om det känns nåt extra i låren, rumpan eller nåt oväntat ställe av kroppen i morgon.

Scarvesberoende

Fy bubblan vad det blåser kallt idag. Jag upptäckte alldeles försent att jag idag glömt bland det viktigaste som finns. Gjorde tre andra saker samtidigt som jag åkte hemifrån så i den vevan glömde jag ta på mig nån av mina fina scarves. Eftersom vi haft ett sånt mode ett tag nu så har jag en uppsättning därhemma men ingen på mig idag och det blev kyligt som tusan. Hade verkligen velat ha en stor och varm scarves att gosa in mig i denna morgon.

Synd att jag har köpstopp.....light......typ!

En ny till hösten skulle nog vara ganska högprioriterat att inskaffa ändå. Jag menar, självklart måste jag köpa en med lite mer höstfärger i. Kan ju inte gå omkring med småblommiga sommarfärger nu. Att jag inte tänkt på det förut. Det var nog en mening med att jag glömde ta på mig en scarves idag.

Nationella anhörigdagen

6 oktober är det nationella anhörigdagen och det "firade" jag i Västervik. Stod på sjukhuset en heldag med min kollega från Västervik Margaretha Göransson. Vi delade ut rosor till anhöriga och gjorde lite PR för oss själva och våra kommuners anhörigstöd. Tyvärr finns fortfarande många anhöriga som inte har en aning om att det finns stöd och hjälp att få. Jag har haft en mycket trevlig och meningsfull dag.

Tiden rusar

Ja just nu går tiden extremt fort. Har fullt upp på jobbet och hemma känns det som. På jobbet får jag kontakt med allt fler anhöriga samt finns med i olika grupper och diverse möten. Almanackan är ganska fulltecknad så den där tiden som jag också behöver då jag har tid att ringa upp anhöriga mm krymper. Men jag klagar inte det är roligt när det rör på sig och rätt håll.

Hemma är det som om jag blir medveten om allt som jag blundat för en längre tid. Då har jag haft fokus främst på att bege mig till golfbanan. Men om kvällarna hinner jag inte spela längre för det blir mörkt så fort och då har jag ju tid att greja med det som släpar hemma istället. Så om orken räcker så blir det små projekt om kvällarna. Det gäller fokusera på en sak i taget för annars är risken stor för att berget av göromål bara växer då jag står still och stampar.

Har nog inte riktigt fattat att Susanna har flyttat än. Hon brukar ju vara borta ganska mycket annars med. Men ikväll gick jag in på hennes rum där mycket har försvunnit tillsammans med henne. Då insåg jag att hon faktiskt har flugit ut.

Var inne på min sida på Ving förut och såg att det är endast drygt 50 dagar kvar till maken och jag ska åka till varmare klimat. Sist jag kollade var det nästan 90 dagar. Som sagt, tiden rusar och jag med den.

Samla på vardagslycka

Det är faktiskt nåt jag brukar göra mer eller mindre. I morse läste jag en artikel som berörde detta. De menade på att människor som t ex vinner 2 miljoner blir per automatik inte lyckligare och framförallt inte nåt varaktigt lycklig. Det som är bäst enl författarna är att fokusera på små glädjestunder i vardagen. Öppna upp sinnet för att ta in dessa stunder av mikrolycka i vardagen. Genom att ha fokus på dessa små händelser så ökade chansen att bli en lyckligare människa. Och så tror jag absolut att det kan vara.

Om vi kan försöka att INTE ta in allt negativt och sen kanske förstora upp dessa ytterligare så är bara det ett stort steg mot rätt håll. Nästa är att börja registrera små vardagliga händelser där vi blir glada i vardagen. Som för mig t ex kan vara när tåget går i tid. När det lagom slår om till grönt när jag kommer fram till en korsning. När någon ger mig en positiv kommentar. När jag får en kram av nån som tycker om mig så pass mycket att jag är värd att få en. När disken utan tjat hamnar i diskmaskinen eller.......

Ja det finns hur många exempel som helst. Den här veckan vill jag lyfta några såna små skäl att känna vardagslycka.

• I måndags fick jag en oväntad present av en vän som ville tacka mig för att jag hjälpt henne med en sak.


• Hela veckan har det varit ovanligt härligt väder för årstiden.


• En dag den här veckan fanns en person för mig och lyssnade och bekräftade mig. Det betydde mycket för mig jag som annars ofta är den som gör det både på jobbet och till vardags för andra.


• En dag vände sig en bekant till mig och bad om hjälp i en jobbig situation och det kändes skönt att få det förtroendet.


• Att gå på IKEA och se lyckan hos min dotter när hon för egna intjänade slantar köper de första sakerna till sin lägenhet.

Små stunder av lycka finns där i allt det vardagligt grå. Låt oss ta vara på dem. Kram på er!

Lite stiltje i förändringsprocessen

Jag har skött mig betydligt bättre den här veckan. Motionerat bra (varken för mycket eller för lite). Inte ätit godis. Ätit lite med GI-tänk i bakhuvudet men långt ifrån fullfjädrat. Ätit fikabröd vid några tillfällen. Ligger lite lågt just nu med förändringar. Klarar inte av för många på en gång. Just nu räcker det om jag kan balansera upp lite dåliga matvanor med motion. Jag har inte gett upp men sänkt garden lite. Inser att för många saker på en gång funkar inte att genomföra. Och just nu är det lite mycket annat runt omkring mig.

Så detta får vara good enough!

Träning v 39

Nu har jag kommit igång med lite mer träning igen. Har ett grundtänk att jag ska försöka röra på mig i stort sett varje dag. Vissa dagar går det ju bara inte att klämma in ens en kort promenad. Men de flesta dagar så kan jag bara jag planerar eller ibland bara tar ett tillfälle i flykten och gör det bästa av det. Som den här veckan. Med så underbart väder har jag inte kunnat motstå golfklubborna.

Mån: 9 hål golf
Tis: drygt 5 km löpning
Ons: 9 hål golf
Tors: 40 min promenad
Fre: 18 hål golf
Lör: Fys genom flyttning av möbler mm
Sön: 18 hål golf

Barnen flyttar

Nu är det dags. Idag går 19-åriga dotterns flyttlass till Linköping. En helg med flyttbestyr ligger framför oss. Och det är med blandade känslor det sker.

Jag har längtat efter den här dagen. Att bo med vuxna barn är speciellt. De behöver verkligen flytta hemifrån och visa att de kan stå på egna ben. Jag minns själv hur skönt det var. Jag var också 19 år och ända sen den dagen har jag kunnat ha ett mer vuxet förhållande till mina föräldrar.

Samtidigt så känner jag mig vemodig. Tänker tillbaka och det var inte länge sen Susanna tultade omkring och hängde efter sin storebror Simon. Samtidigt så har hon alltid varit självständig. När hon skulle sova så var det bara att säga godnatt, hon vinkade lite lätt med sin fria hand (den andra sög hon på tummen med), och sen gå ut. Till skillnad mot storebror så behövde hon mig inte för att kunna sova. Jag antar att den känslan jag kände då är ungefär den samma som nu. Det var ju skönt på ett sätt att inte behöva sitta en timme bredvid hennes säng för att hon skulle kunna somna. Skönt att hon var så trygg i sig själv. Samtidigt som jag kände mig lite undanskuffad. Det kunde ju vara lite skönt för mig att vara behövd och att få sitta och klappa och krama min lilla ettåring. Men givetvis fick hennes behov gå först.

Så också nu när hon flyttar. Det hade allt varit skönt att ha henne hemma ett tag till men samtidigt är jag stolt över allt som hon fixat på egen hand. Vi ska hjälpa henne så gott det går med det hon vill ha hjälp med. Men en spännande tid med ett allt tommare hus väntar.