Jag kan bara inte låta bli att förundras över livets små mirakel. Just nu är det i form av naturens färger i höstens tid. Jag andas in kylig men frisk, så frisk, höstluft i mina lungor. Trampar på stigar jag gått så många gånger men aldrig på samma sätt varje gång. Just nu prasslar det under mina steg. Plötsligt stannar min blick vid ett speciellt mirakel. Ett extraordinärt och vackert färgat löv bland tusen andra. Det ger mig en hälsning om hopp om livet fastän döden synes så nära. I den stunden är kärleken till naturen så total.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar