Som jag sagt tidigare så är jag inne i en period när det händer mycket som jag är inblandad i på jobbet. För många olika trådar som jag måste dra i, borde dra lite mer i och trådar jag inte kan låta bli att dra i, engagerad som jag är. Att jag är lite splittrad just nu gör att jag hoppar över viss struktur och förberedelse som jag normalt brukar prioritera ganska högt. När det gäller mitt grundjobb inom anhörigstödet kör jag därför mycket på rutin.
Har idag haft studiecirkel för anhöriga till personer med demenssjukdom. Kände att jag borde varit mer förberedd som ledare men hade viss struktur åtminstone i huvudet hur jag skulle lägga upp dagens möte. Och visst gick det bra! Att kunna och att våga förlita sig på mitt kunnande inom området och hur man bemöter människor utifrån stundens förutsättningar är en konst. När jag nu kan arbeta så då är jag nog ganska duktig på det jag gör.....
Ikväll har jag jobbat över. Var inbjuden att komma på ett större möte och informera om anhörigstöd och det jag jobbar med. Såna möten går jag oftast oförberedd på. Svårigheten ligger i att under ganska kort tid informera, entusiasmera och nå fram till just den åhörargrupp som sitter framför mig. Svårast är att göra det inför en stor skara människor. Att få till en kontakt med en mindre grupp är lättare och inte lika pirrigt.
Jag kom även ikväll totalt oförberedd men jag tyckte själv att det gick hyfsat. Jag bestämmer mig liksom i stunden från vilken vinkel jag ska börja och sen fortsätter jag efter det. Det finns ju där uppe i mitt huvud och jag kan bara hoppas att jag når fram. Men i en stor samling går det liksom inte att läsa av om jag lyckats fullt ut. Känner mig ändå ganska nöjd. Att kunna stå så där rätt upp och ned och hålla låda om mitt viktiga jobb på ett förhoppningsvis inspirerande sätt måste ju tyda på att jag är ett. Ja visst sjutton är jag det. Jag är ett fullblodsproffs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar