Jag ser ljuset

Det är så skönt just nu eftersom dagarna blir längre för varje dag. Fort går det också. Man ser nästan skillnad från dag till dag. Absolut från vecka till vecka. Det ljusnar tidigare på morgonen och det är fortfarande ljust när jag åker hem med tåget. Det känns så hoppfullt och jag fylls av en igenkännande glädje. Våren och sommaren ligger framför oss nu. Man kan ana våren i ljuset, dofterna och i människor man möter. Det är inte riktigt dags än men snart.................

Träningsdagbok v 4

Under veckan har jag haft relativt giltigt bortfall på träningen. Trots det har jag upptäckt att jag känt av lite ångest. Vill inte släppa målsättning. Är rädd för att mitt vanliga "allt eller inget beteende" ska sätta in. Behöver verkligen träna på att klara bakslag och återfall. Vad sjutton gör väl det? Alla drabbas nån gång ibland och inget är kört för det. Bara att bryta ihop och komma igen.

Jag har efter fyra veckors träning och lite nyttigt tänk vad gäller maten ännu målsättningen klar för mig. Om jag tappar fokus så är det bara tillfälligt. Målbilden med en mer lagom Cissan finns på näthinnan. Jag är fullt övertygad om att jag kommer att klara det denna gång.


Träning v 4

Måndag: 50 min promenad
Tisdag: SJUK!
Onsdag: 30 min promenad, rygg/magövningar
Torsdag: Hann inte / Vilodag
Fredag: Dryga milen i längdspåret
Lördag: 1 h 30 min promenad
Söndag: 1 h 30 min promenad, rygg/mag/arm/axlar övningar

Matkonto

Har tidigare aldrig haft ett speciellt matkonto. Men från och med idag kommer jag ha det för att få mer koll på utgifterna till våra livsmedel. Förde över budgeterad pott till mitt kort på vår mataffär. Lite spännande är det ändå. Kommer pengarna räcka?

Budget

Det är förfärligt. Jag vet. Är den första att erkänna att jag är dålig på att hantera pengar. Inte i kristider. Jag är expert på att hålla i pengarna när de är en bristvara. Men i normaltider. När lönen rullar in som den ska. Då har jag noll koll och de rullar ut igen i en snabbare takt än de fylls på.

Har känt av min dåliga koll ett tag och bestämt mig för att försöka göra nåt åt det. Har därför gått igenom hela min del av 2010 års in- och utgifter. Det har tagit tid och varit lite av ett detektivarbete. Men envist har jag suttit och knappat på miniräknaren. Summerat poster per månad och summerat de flesta poster över hela året. Jobbigt men faktiskt mycket intressant också. Hela sanningen kan jag nog inte få fram men helt klart har jag ändå kunnat se vissa tydliga tendenser.

Många poster är svåra att göra nåt åt. De går inte att skära ned på. Men det är skrämmande vad mycket pengar jag t ex lägger på matvaror på ett år. Där måste vi kunna få ned kostnaderna om vi försöker. T ex genom: bättre planering, frysa in mer, kasta mindre och äta bättre. I vår familj har vi lagt ungefär 100 000 kr på livsmedel, rengöringsmedel och hygienartiklar. Med ett mer medvetet tänk så ser jag det som en utmaning att få ned kostnaderna både vad det gäller matkassarna och några andra poster under 2011.

Idag och imorgon ska jag lägga upp en budget för 2011. Från och med februari ska vi börja föra kassabok. Vad har vi att vinna på det kan man undra? De kostnader man har går väl inte att göra så mycket åt? Men jag tror ändå att om man gör det lite besvärligare för sig (genom att varje utgift måste dokumenteras) så kan det få en att tänka till innan man shopppar loss alltför mycket. Och om jag och vi tillsammans har satt upp mål även med vår ekonomi så är det lättare att jobba på för att nå målet. Taggad till tusen!

Längta lite

Ibland kan det vara skönt att få en stund för sig själv. Ibland några dagar. Nu får jag kanske inte flera dagar helt för mig själv precis eftersom jag arbetar och har familj. Men hur det är så börjar barnen bli större och jag måste inte finnas där varje sekund och kan faktiskt stjäla till mig en hel del tid för det jag själv vill eller behöver göra. (Fasiken. Tänk när jag inte fick gå på toan själv ens en gång i tiden.)

Nu har maken varit bortrest några dagar och då har jag också skämt bort mig lite med mat som bara jag gillar och zappat med tv-dosan precis som jag själv vill. Jag är ju också en som tar stor hänsyn till andra så att kunna lägga upp sin dag nån gång ibland helt efter eget huvud känns också som en lyx. Laga mat när jag blir hungrig. Städa eller tvätta eller ta en långpromenad kl 7, 9 eller 20 bara för att jag känner för det. Jag blir hur som oftast mer effektiv när jag är ensam hemma. Skönt nån gång ibland.

Men nu börjar jag sakna kärestan så här på lördagskvällen. Det är nog bra att vara ifrån varandra nån gång ibland bara för att få känna att man längtar. Huset är nystädat och luktar gott. Ska öppna en flaska vin och tända ljus. Det är mysigt även om man är ensam men ännu mysigare om man får dela stunden med nån. Nyss ringde mannen i mitt liv och sa att han börjar närma sig hemmet. Ska bli skönt att få hem honom och höra hur han haft det.

Bilden: från vår fjällgolfsemester i somras.

Längtar

Lycka

Lycka för mig kan vara att åka dryga milen på längdskidorna. Balansen i träningen är återställd. Nu blir det bastu!

I feel great!

Lite panik

Två dagar utan träning denna vecka. Jag som har som mål att träna nåt i alla fall varje dag. HJÄLP!

I tisdags var jag sjuk och ändå funderade jag lite i bakhuvudet om jag inte skulle kunna utföra nån form av träning bara för att inte bryta min målsättning. Jag funderade nästan på att smyga in i ett rum där ingen såg mig och köra ett fyspass eller nåt. Det säger ju allt. Men det var ju bara nästan. Mitt förnuft sa naturligtvis till mig på skarpen: För helsike, nån måtta får det va! Det skulle va att gå för långt!

I går var jag på möte i Nybro i mitt arbete. Det blev en extra lång arbetsdag och många timmar körandes i bilen. Sammanlagt körde jag bil över 5,5 timme på lite småhala vägar. Kom hem sent trött och med värkande kropp eftersom jag suttit och spänt mig en del. Hann inte med motion då heller och kroppen sa i från. Kände paniken komma lite. Tänk om jag åtminstone kunde fått till en 30 min promenad.

Får försöka ta ifatt det i helgen! Sen är det nog dags att ändra lite i min målsättning för att slippa få panik. Att träna nåt varje dag kommer inte hålla i längden. Kanske 5 av 7 dagar istället?

Bakslag

TråkCissan is back! Tyvärr.

Det är nåt som inte stämmer i kroppen och knoppen. Energin på låg nivå. Svårt att sova. Tankar som snurrar. Kropp som krånglar. Det ena ger det andra men summan av det hela är ett litet bakslag.

Jag som varit pigg och målinriktad en period nu, känner att jag tappar lite av viljan. Tappar mitt fokus liksom. Men men jag lovar att inte ge upp. En natt med ordentlig sömn sen är jag tillbaka. Redan imorron hoppas jag. Ses då

Vikten

Vikten går nedåt även om jag har lång väg kvar att vandra. Har kanske en dum invägningsdag på söndag eller måndagmornarna. Ofta är det ju på helgen som man syndar lite mer. Är mest stolt över att jag fortfarande helt håller mig borta från godis (förutom mörk choklad), fikabröd och öl. Jag åt inte ens något av det jag bakade och de andra smaskade vid barnens födelsedagsfika så Hurra för mig!

- 2,5 kg

Träningsdagbok v 3

Har under veckan som gått tränat bra och något varje dag. Mycket promenader. Några längdpass och fys på det sen är veckan nästan komplett. Men behov finns också av att mjuka upp kroppen. Känner mig seg i benen efter förmiddagens ganska hårda tempo i skidspåret. Har också fått besvär med axlar och nacke. Svårt att ligga lagom med träning när man har lite kroppsliga besvär. Vet att jag måste bygga på försiktigt med mina axlar. Kommer under eftermiddagen eller kvällen därför lägga till ett träningspass med rörlighetsträning i någon form så att jag får loss på lite blockeringar.

• Måndag: Promenad 50 min, Qigong
• Tisdag: Promenad 1 h 20 min, Mag/ryggövningar
• Onsdag: Längdskidåkning 8 km
• Torsdag: Zumba 50 min, Mag/rygg/arm/axelövningar
• Fredag: Promenad 40 min
• Lördag: Promenad 2 h 10 min
• Söndag: Längdskidor 8 km, Qigong

Samuel 14 år

Nog börjar yngsta grabben bli stor han också. Vuxit om mig flera cm på längden men smal som en sticka. Idag fyller han 14 år och vi har haft farmor, farfar, mormor och morfar här på fm. Vi firade både Susanna och Samuel. Därför var jag tidigt uppe och bakade vilket uppskattades av alla vid fikat.

Grattis Samuel på 14-årsdagen!

En som hatar att vara med på bild!

Protestskyltar i snön

Igår gick jag förbi en massa små röda skyltar i snön. Först dök det upp en. Nån meter senare en till. Och plötsligt gick jag och småfnissade för mig själv. Gick säkert förbi 50 stycken små protestskyltar. Någon hade visat sitt missnöje mot alla hundbajshögar som finns gott om just vid detta ställe, en gång och cykelväg i Vimmerby som många rastar sina hundar på. Undrar om de kommer få nåt svar på frågan.

Saker att vara glad över

Eftersom jag arbetar ensam så är jag kanske lite svältfödd på socialt arbetssnack och att få höra några små trevliga kommentarer. Därför blir jag extra glad om nån tittar förbi. Igår kom en tjej förbi bara för att höra hur det var med mig. Sånt värmer.

Ibland får man en positiv kommentar av någon man inte förväntar sig att få den av. Det blir liksom en dubbelpositiv kommentar. Idag var det en personal jag inte träffar så ofta som sa att du har så fina och mysiga kläder jämt. Du är jättefin! En ganska bagatellartad kommentar kanske men jag blev glad.

Ibland behövs inte så mycket för att göra en annan människa glad. Om du tänker nåt postivit om nån så säg det gärna till henne eller honom så kanske den personen får lite extra energi den dagen. Kanske är det en dag som hon eller han behöver den extra mycket.

Tack för att du läser min blogg. Det värmer.

Kramisar!

Muskler börjar skönjas

Efter tre veckors bra kosthållning och någon form av träning varje dag så kan jag känna att nu börjar det hända grejor. Kläderna sitter lite bättre. En del av kroppsfettet är utbytt mot muskelmassa. Är också mer medveten om min kroppshållning. Orkar mer både när det gäller träning och i övriga livet.

Igår körde jag ett hårt pass i skidspåret med superglid under skidorna. Idag har jag kört ett zumba-pass + fys och även där kunde jag ta i lite mer än förra gången. Vilken härlig känsla! Jag kan ärligt säga att träning har blivit min nya drog. Vet att det kan finnas risker med det också men än är det bara positivt.

Move your ass and your mind will follow!

Susanna 19 år

Idag är det ingen vanlig dag. För idag är det Susannas födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!



Ja, idag för 19 år sen föddes vår enda dotter. Tiden går fort. Eftersom hon började skolan ett år för tidigt så dansade hon bal och tog studenten med allt vad som hör till förra året.


Vi firade henne som hastigast i morse innan hon och vi stack iväg till våra jobb. Hon verkade jätteglad för sina presenter. Ikväll har hon en utekväll med kompisar i Linköping. Hoppas hon har lagom kul. Vi får fira henne lite mer till helgen då brorsan också fyller.

Grattis älskade dotter på 19-årsdagen.

Hoppas att det vänt 2

Under en period nu så har det varit lite kämpigt på mitt ensamma jobb som anhörigkonsulent. Inte så mkt inplanerat i almanackan. Inte så många som frågar efter mig. Svårt att nå nya anhöriga som skulle behöva stöd. Då är det lätt att tappa modet och det måste man få göra nån gång ibland bara man ser till att rycka upp sig igen.

Några dagar nu, och framförallt idag, så har jag fått hoppet tillbaka för nu börjar det hända grejor.

Hoppas, hoppas, hoppas

att det är en positiv trend som bara börjat!

Hoppas att det vänt 1

I morse klev jag upp på vågen. Äntligen visade den på ett positivt besked. Jag ska ta mig tusan inte ge mig utan fortsätta på den väg jag valt.

Är inne på tredje veckan där jag medvetet väljer vad jag äter vilket oftast innebär starkt GI-inspirerat. Med GI-inspirerat menar jag att jag inte är helt strikt men eftersom jag har grunderna i ryggmärgen så vet jag ungefär hur jag ska äta. T ex mkt protein, bra fett och bra långsamma kolhydrater. Öl, godis och fikabröd är totalförbjudet. Matbröd av bra kvalitet i undantagsfall. Potatis, ris, pasta i väldigt liten mängd men helst inte alls. Osv. Eftersom jag vill kunna träna relativt mycket så måste jag ha bränsle så att banta är inget alternativ.

Tyvärr har det inte gjort så stor effekt förrän nu en bit in på 3:e veckan.

Hoppas, hoppas, hoppas

att det nu äntligen lossnat och att jag snart känner mig bekväm i mina kläder igen.

Allt för lite mys

De sista åren har jag börjat njuta alltmer av olika saker. När barnen är större så har jag liksom mer tid till mig själv och då är jag skyldig att göra bra saker för mig. Tänker inte rabbla upp alla njutningar jag unnar mig men idag gjorde maken och jag ett undantag i våran hårt hållna budget. De bara låg där i affären och viskade till oss: Köp oss så vi kan mysa lite!

Tidigare har jag redan flera såna mysgrejor som t ex pyjamas och mysdress. Det är så skönt att krypa in i framåt kvällen och bidrar till en avslappnad känsla efter en dags arbete mm. I julklapp fick jag också en ny morgonrock och en jättegosig filt. De är också såna där mysgrejor som tillsammans med några levande ljus (och till helgen ett glas vin) gör kvällarna nåt man längtar till. Idag välkomnar jag ett par fårskinnstofflor i samma familj.

Nu ska jag hoppa i mina nya fårskinnstofflor och krypa in i min mysfilt och kolla en stund på Handbollsgrabbarna. Vad gör man inte för lite mys?

Koll på ekonomin

Jag kan med nostalgi tänka tillbaka på när jag flyttade ihop med min pojkvän på 80-talet. Vi förde kassabok och ibland tyckte vi det var lite mycket poster. Jag menar både hyra, el, bensin, mat, käder och nöjen. Blev ju flera tusen i månaden. Tänk så lätt det ekonomiska livet ändå var. Vi hade koll på inkomster och utgifter och alltid riktiga pengar i plånboken och när man betalade.

Annat är det att driva AB hem och familj idag kan jag säga!!!! Känns som om jag har noll koll. Pengarna rullar och oftast är det slut på kontot mycket tidigare än jag trott. Nästan aldrig har jag riktiga pengar i min hand. Några fler utgiftsposter än på 80-talet har vi idag. Jag och pojkvännen som nu är min man. Det är så oöverskådligt och invecklat så jag blir astrött bara jag tänker på det. Men jag har bestämt mig. 2011 ska vi få koll igen.

Därför har jag börjat med mina inkomster och utgifter. Har idag hunnit igenom juli-december 2010. Och jag kan bara säga att det är skrämmande på flera sätt. Matkontot, gulp! Och vissa månader är en del utgifter fruktansvärt höga för att andra vara mer normala. Ungefär hälften av månaderna går det i alla fall ihop men de andra tre har jag gått högt över min månadslön och tagit av sparpengarna som nu minskat drastiskt. Skulle inte direkt platsa i programmet lyxfällan men är på god väg om jag inte tar tag i detta. Jag har inte fått en helthetsbild ännu. Ska försöka orka med första halvåret 2010 också för att sen summera posterna och se om jag kan göra någon form av analys. Sen återstår att göra en budget och försöka hålla den.

Träningsdagbok v 2

Målet för v 2 var att utföra någon form av träning varje dag utöver mina dagliga promenader jag utför till från hemmet/tåget/jobbet. Det har jag lyckats med. Har varit målinriktad och därför lyckats så bra tror jag. Är nog sån att jag måste ha mål om jag ska ta mig i kragen. Är det lite mer luddigt så funkar det inte lika bra. Har försökt variera träningen lite men naturligtvis skulle jag kunna variera den mer. Detta får helt klart duga i alla fall. Jag är nöjd!

• Måndag: Promenad 1h 25 min.


• Tisdag: Promenad 30 min + mag/ryggövningar.


• Onsdag: Promenad 30 min + längdskidåkning 6 km.


• Torsdag: Promenad 30 min + zumba 50 min + mag/ryggövningar.


• Fredag: Promenad 60 min.


• Lördag: Längdskidåkning 8 km.


• Söndag: Promenad 1h 25 min + mag/rygg/armövningar.

Skeptisk till Quick fix

Runt omkring mig finns människor som efter nyåret "tagit tag" i kriget mot fettvalkarna. Jag är ju själv en av dessa men alla gör vi det på olika sätt. Många dricker pulver. Dessa pulverdieter finns i flera märken och kan säkert vara bra om man snabbt vill gå ned i vikt på ett smidigt sätt. I längden tror jag dock mer på en helhetsomläggning av kost och motion. Därför hoppas jag att 2011 ska bli det år då jag hittar en balans och inte pendlar i vikt alltför mycket. Balansen gäller naturligtvis inte bara vikten utan hela mitt välmående och hälsotillstånd.

Det gör mig orolig att alltfler tänker i snabba banor idag. Pulverdiet under en tid och sen återgå till frossande istället för att hitta fram till lagom är ändå bara en liten del i detta. Jag blir förvånad när människor tar till ganska drastiska metoder numera. Idag är det många som ställer sig positiva till en skönhetoperation, fettsugning och t o m magsäcksoperation istället för att orka ta tag i sina hälsoproblem. Nu menar jag inte att slå ned på de personer som verkligen behöver göra t ex en gastric bypass operation. Jag har själv en vän som gjort det och i hennes fall var det motiverat av hälsoskäl. Men för att ha varit nåt ganska ovanligt känner jag idag många som gjort det och ska göra det framöver. Jag antar att man inte får göra en sån operation via landstinget om man inte har goda skäl ( t ex ett BMI över 40) så säkert har de flesta varit berättigade. Men inte alla för det går att köpa sin egen operation. I runda slängar kan man köpa sig en operation från 60 000 kr.

Det som gör mig mest förvånad, ledsen och förbannad är när andra personer som liksom jag har lite volanger kring midjan säger: Åh det skulle jag vilja göra! Tänk så bra att få bort det här lite snabbt. En magsäcksoperation är baske mig inget att leka med. Det finns massor med risker. Efteråt får du ställa om din kost enormt och får försaka en hel del.

Vi har alla fått en fantastisk kropp och det är vår plikt mot oss själva att ta hand om den på bästa sätt. I dagens bekväma samhälle med stillasittande jobb och lättillgängliga snabba kolhydrater och fabriksgjord mat är det lätt att få hälsoproblem. Generellt sett tror jag dock inte på några quick fix. Vi måste förändra våra vanor, attityder och beteenden i grunden. Först då kan en förändring ske. Om vi tror på oss själva och hjälps åt så går det.

Sköt om er!

Annorlunda körövning

Från och med vårterminen har Kinda gospelkör ändrat övningstid. Förut övade vi på söndagseftermiddagar. Nu är det torsdagkvällar som gäller. Får se hur det går att sova efter all påfyllnad av lyckohormoner som sätter igång hos mig. Om jag så tränar sång eller nån fysisk träning för sent på kvällen så brukar jag inte kunna varva ned på ett bra tag efteråt. Men det är det värt och imorrn är det redan fredag.

Idag kom flera nya deltagare. Verkligen jätteroligt. En gospelkör ska gärna bestå av lite flera personer. Det bästa var nog ändå att vi var nästan lika många herrar som damer. Vilken skillnade det gör med starka mansstämmor. Toppenövning med andra ord. Jag hoppas det är en positiv trend och att den håller i sig.

Motion och träning

Försöker att träna lite varje dag. Det är också ett av mina mål just nu. Har man som jag ett ganska stillasittande arbete så är det viktigt att få till vardagsmotion. Går därför inte närmaste vägen till målet. Tar ibland en promenad på lunchen. Går till affären om jag bara ska handla lite. Osv. Till detta lägger jag till lite längre och jobbigare pass. Långpromenader på 1,5 timme. Längdskidåkning 6-10 km några gånger i veckan. Till och med lite mag- ryggövningar fick jag till häromdagen. Igår kände jag mig riktigt pigg och i natt har jag sovit en hel natt.

Jag är helt klart på G!

Hitta förbränningskoden

Just nu står vikten ganska still eller nästan t om går uppåt. Ändå äter jag bra och rör på mig varje dag. Lätt att ge upp i ett sånt läge. Det är då svårigheterna kommer. Varför anstränga sig om det inte ger något resultat?

Det är helt enkelt svårare med åren att hitta fram till förbränningskoden men allt lättare att lägga på sig. Det är nu jag måste vara envis. Motgångar är till för att testa oss. De är utsända för att se om vi står pall. Gör vi det så växer vi oss starkare. För en bedrift i medgång är ingen svårighet att fixa men att klara av en bravad i motgång är att uträtta storverk.

Ha tålamod och håll fast vid din målsättning!

Njuta och njuta

Denna vecka har jag satt upp att jag ska njuta av att årets arbete drar igång på riktigt igen. Oxveckorna är här och inga extra lediga helgdagar förrän vid Påsk som är i slutet av april. Det är många veckor att njuta med andra ord.

Och igår var en bra dag på jobbet. Det hoppas jag det blir idag med. Har saker inbokat med träffar med människor och det är nog något som är en nödvändighet om jag ska trivas fullt ut. Att bara umgås och jobba med sig själv en heldag är lite tröttsamt i längden. Det är i samspel med andra människor som livet finns. Dessutom blir jag mer effektiv om jag har saker inbokat. Jobbar bäst med lite press.

Men idag när det var dags att gå upp kan jag inte säga att jag njöt. När kroppen får bestämma så mår jag bäst om jag får sova 7-8 timmar en natt. När jag jobbar blir det oftast mycket kortare tid jag sover. I snitt kanske 5-6 timmar och det är för lite. Tröttheten sitter i hela kroppen men snart ska jag njuta av en kopp kaffe och lite frukost och då är den förhoppningsvis som bortblåst så att jag kan ta itu med dagens övningar.

Tidningsreportage

Idag har jag haft besök av en reporter från Lokaltidningen. Hon ska förhoppningsvis skriva ett intressant, informativt och levande reportage om anhörigstödet i Vimmerby. Det är alltid pirrigt att vara med i tidningen. Det är så lätt att fotot blir fult och alla mina dubbelhakor kommer med. Men skämt å sido, värst är ju ändå om jag blir felciterad eller om budskapet blir fel.

Med på "intervjun" var också fyra anhöriga med olika bakgrund och kön. De bidrog till att det blev ett mer levande möte eftersom de bidrog med massor av erfarenhet. Jag hoppas det blir bra och leder till att flera anhöriga hittar vägen till mig. Som det är idag finns det många anhöriga som skulle behöva stöd från mig men de vet inte om att jag finns. Information är bland det svåraste som finns.

Mitt ny(gaml)a liv

Ja så står man där igen med flera kilo för mkt runt magen och ett och annat på andra ställen. Kläder som sitter dåligt och matvanor som halkat in på en sämre kurs. Händer varje år i och omkring Jul. Vid andra tillfällen också på året förstås men denna period är värst. Kan nog lite grann kalla den för SVULLOPERIODEN. Den period när allt möjligt slinker ned i mängder. Och det får resultat. Varje nyår når jag toppresultat. Så också i år. Jag har nämligen aldrig vägt så mycket som då. Det blir något halvkilo mer för varje år som går. Pust!

Därför har jag nu under en vecka ätit lite bättre men ingen strikt diet. GI-inspirerat. Undvikande av snabba kolhydrater. Intag av mkt protein och fett. Försökt röra på mig lite eller mkt varje dag. Och ett ynka kilo har försvunnit. Skulle önskat att det var 3 kilo men om jag håller den här takten har jag om 9 veckor gått ned 10 kilo och det är nog vad jag skulle behöva göra. Men vikten är egentligen inte huvudfokus. Nej det är hälsan och välbefinnandet. Och jag mår bättre när kläderna sitter som de ska på kroppen och när dubbelhakan inte är så framträdande och när jag får komma ut och röra på mig varje dag.

Vanor och ovanor. Jag vill (men vill jag tillräckligt) en gång för alla skapa mig hållbara goda vanor som gör att jag mår bra och trivs med mig själv. Hoppas att hitta dit i år.

Långpromenad i halkan

Kände för att gå ut och gå idag men trodde först inte det skulle bli av. Var inställd på att maken inte ville följa med och jag ville ha någon att gå med idag. Inte var det lämpligt heller. Ishalka ute bara om man trädde ut näsan och kroppen på farstubron. Men hur det var så fick jag med maken och vi trotsade det isiga underlaget med stort mod.

Värst var nog vår egen tomt och vår gata på några hundra meter. Där var det skridskobana. När vi väl kom ut på större gång- och cykelvägar gick det bra att gå, ja nästan att gå med normalt rörelsemönster. Självklart spänner man sig och är mer vaksam hela tiden så promenaden känns mer i kroppen än det brukar.

Det är så skönt att röra på sig i friska luften och jag ska försöka att få till nån vardagsmotion ute varje dag framöver. Om så bara en halvtimmespromenad. Inget väder eller halkigt underlag ska få stoppa mig. Sen är det ju en bonus en sån här dag med soligt, klart och fint väder. Det gör att humöret stiger flera snäpp.

Trångt och dåligt glid i spåret

Har börjat lördagen med lite längdskidåkning ute i spåren vid Tolvmannabacken. Idag var det tydliga och nygjorda spår till skillnad mot i torsdags. Bernt var också med, på sin andra omgång. Jag tycker han är duktig som orkar hänga i, för att vara "nybörjare". Men fy vad tungt det var när det ligger på nollan i temp. Mina skidor glider då inte fram som jag skulle önska utan jag får kämpa på ganska bra. Antar att jag får mer träning men lika roligt är det inte som när jag mer liksom susar fram. Körde och kämpade på i alla fall och åkte tre rundor därute. Ett skönt sätt att börja dagen!

Det är helt otroligt vad populärt det blivit med längdskidor. Spåret är fullt av åkare. Duktiga, vana, framsusande åkare som Stig Jonsson (som är pensionär, träningsnarkoman och spårläggare därute) och hans gelikar. Men därute finns nu också massor av förstagångsåkare på gamla hederliga längdskidor med råttfällor eller till och med universalbindningar. Sen finns det förstås också många som är mer som mig nånstans mitt emellan. Det är roligt men det blir mer svåråkt när man å ena gången får köra om ett gäng men i nästa får åka åt sidan och släppa om. Jag kommer ur mitt eget tempo.

Vi får se hur det blir med åkandet framöver. Har hört om töväder och regn. Inget som är bra för längdspåren. Kanske dör intresset till viss del hos en del nybörjare när arbeten och skolor drar igång som vanligt efter alla helger.

Klämarbetsdag och klippning

Idag tar jag bilen till jobbet. Har en tid att passa i eftermiddag hos min frisör så inte törs jag lita på Veolia då. Det är lustigt med klipptider. Bäst funkar det om jag beställt tid vid förra besöket för annars kan det gå lång tid innan man får en tid. Hur som så känns 6-7 veckor inte långt borta när jag beställer. Och nån vecka eller i alla fall två veckor innan det börjar vara dags så kan jag känna att det var nog lite tidigt ändå. Det kunde nog räckt om jag haft en tid ytterligare några veckor fram. Men sen. Den sista veckan känns håret bara helt hopplöst. Fula virveln går knappt att dölja. Så har det känts i en och en halv vecka nu så det ska bli skönt att klippa av lite hår idag.

Känns som om det blir en bra arbetsdag. Har arbetslust och lite saker på agendan. Från och med nästa vecka rullar saker på som det ska igen. Känns skönt! Men först en liten vanlig lördag och söndag. Mysigt!

Bra ledig dag

Haft en skön sovmorgon och nu kommit ikapp med sömnen som släpat efter under inledningen på veckan. Det är ju alltid så med mig och när jag ändrar på vanorna. Nu hade jag kommit in i semester och ledighetsvanor så det tar några dagar innan jag vant mig. Härligt med en ledig dag i dag och sen jobba en dag så är det helg igen. Mmmmmmmmmmm........

Jag köpte mina skidor 4 december och Bernt ställde sig i kö för ett par samma dag. Det skulle ta max en vecka så skulle han också få sina. Vet inte var det gick fel men den 4 januari ringde de från affären och hade skakat fram ett par. Jag har alltså haft en månad på mig plus att jag gillar åka längd mer än maken. Vi hade bestämt att idag skulle vi ut när vi var lediga och åka. Så därför åkte vi ut även om det snöat nån decimeter. Väntade till kl 11 och hoppades att de skulle spårat med scotern. Men så var inte fallet. Tur för oss var att ett annat Kisapar var ute före oss och hade gjort lite spår som vi kunde följa. Dock blev det en kämpig åktur för min älskling så där första gången och nu ligger han utslagen på sin säng. Själv känner jag mig som vanligt jättepigg efter att ha rört på fläsket. Hoppas vi får många skidturer tillsammans framöver. Det är nåt visst att göra saker med den man älskar och lever med. Inte för att jag tror på att man alltid ska göra saker ihop men just att dela några intressen och gärna aktiva sådana är bra för både kroppen och förhållandet. Längdskidåkning är nyttig och allsidig träning men tyärr väldigt beroende av vädret. Tur att vi har fler gemensamma intressen.

Nu ska jag utnytja min energi och få lite gjort här hemma.

Trevlig trettondagsafton med dopp

Som jag tidigare ofta tagit upp så är det många i vår släkt och vänkrets som vi inte träffar så ofta. Månader går och blir till och med år. Kanske inte bara ett utan flera år. Ibland är det förstås p g a oss att vi inte bjudit tillbaka utan tiden går men oftast är det inte vi utan den andra parten. Tråkigt men lätt att det blir så i livet.

Igår var vi i alla fall hembjudna till makens syster och familj. Vi hade det jättetrevligt och när vi väl ses så har vi hur kul som helst. Vi åt gott och Marita hade lagat vegetariskt till mig. Snällt! Unnade mig att dricka vin även om jag försöker dra in på snabba kolhydrater. Åt även av efterrätten men är det fest så är det. Får komma igen idag istället. Efter några timmar var det sen dags för oss att hoppa ned i deras Utomhus Jacuzzi. Vi satt där och umgicks en bra stund och det var superskönt och mysigt. Stämningen blir så varm och gemytlig när man sitter nära varandra i värmen under en bar himmel. Värst var att gå upp för det kändes lite kallt. Mycket kyligare än när man bastar och blir riktigt varm och jag t o m kan rulla mig i snön. Nu har vi provat nån annans Jacuzzi ska bli skönt om några månader när vi kan börja använda vår egen. Tidig snö kom emellan. Den finns på plats men är inte inkopplad och miljön runt inte klar.

En trevlig och mysig kväll som vi sa att vi snart skulle göra om innan vi skildes. Tack Marita och Sven för allt! Ses snart igen.

Årets längsta arbetsdag

Den längsta och segaste dagen på jobbet detta år. Ja i alla fall hittills. Så superseeeeegt. Som jag saknar jobbarkompisar. Snyft! Inte kunde jag sova inatt heller så det var liksom ingen utvilad och energifylld Anhörigkonsulent som anlände till kontoret i morse. Noll arbetslust men jag gjorde mina försök med lite skriv- och läsjobb. Klockan sniglade sig fram och tillsist fick jag komma hem. Fick lift med en pendelkompis så jag kom hem i vanlig tid. (Hade jag åkt ersättningsbuss hade jag säkert fått vänta en lång timme extra i Vimmerby.) Nåt positivt i alla fall. Mina hyggliga pendlarkompisar Maggan, Sirpa och Maria.

Trots en lite jobbig dag så har jag också stått fast vi mitt mål med dagen. Har påbörjat sundare matvanor och gått en promenad när jag kom hem. Bra jobbat Cecilia men kanske inte den bästa och engagerande arbetsinsatsen av Anhörigkonsulenten.

Åter till vardagen

En vecka går fort. Juldagar och semester springer också iväg i rasande fart. Har försökt fylla dagarna med saker som laddar batterierna. Sovmornar. Bokläsning. Tittande på Zeb Macahan och hans äventyr. God mat och dryck. Långpromenader med mannen i mitt liv. Skidturer på egen hand ute i spåren som utgår ifrån Tolvmannabacken. Idag, sista dagen på julledigheten, var inget undantag. Åkte ut på förmiddagen och misstänkte att spåren skulle vara isiga. Det stämde inte riktigt. De var stenhårda och "detvärstajagvaritmedomisiga"! Hade åkt ett halvt varv när Kisas skidspårstillverkare nummer ett, Mats Creutz, kom ifatt mig med snöskotern och nån mojäng efter som luckrade upp snön. Han bad om ursäkt för att han tog bort spåren men inte kan man bli arg på en eldsjäl som jobbar för att vi ska ha fina spår att åka på. Tillfälligtvis kan spåren då upplevas som sämre fast de på längre sikt ska bli bra.


Provade mitt andra varv rundan över Vackra vägen istället. Och den var vacker även på vintern så jag passade på att ta lite bilder. Njöt också av det fina vädret. Dock var det ingen hit utan livsfarligt att åka på is bland stenar och stubbar eftersom man lätt kunde tappa kontrollen. Det tredje varvet åkte jag därför på det nyuppluckrade spåret och försökte köra på som jag brukar. Det var härligt och jag hoppas att jag ska kunna komma ut snart igen fast det nu åter blir vardag.

Batterierna laddade. Dags att ta tag i vardagen igen!

2010 är nu historia

Hade en trevlig nyårskväll härhemma igår med familjen Höglind som vi firar med sen många år tillbaka. Min mat blev uppskattad och blev ungefär som jag tänkt mig. Jag serverade den som på restaurang på färdiga tallrikar. Tycker också att dukningen blev bra. Det är detaljerna som gör grejen. En färg, ett tema, en smak som hämtas upp lite här och där. Fick en fin blomma och massor av goda delikatesser av gästerna (jag som måste ta tag i mina alltför höga intag av snabba kolhydrater). Raketer avfyrades både av oss och många andra Kisabor. Smällandet och ljusfenomenen på himlen höll på i 3-4 timmar. (Tänk vad många svältdrabbade vi kunde mättat med dessa pengar som bara brann upp på himlavalvet.)

2010 var ett år som gick fort. Vår och höst fanns liksom inte. Bara vinter och sommar och snart vinter igen. Jag utmanade mig själv arbetsmässigt och sökte och fick jobbet som Anhörigkonsulent i Vimmerby kommun. Ett spännande och mycket passande arbete för mig men också oerhört ensamt. Inga arbetskamrater. Ingen annan som tycker mina frågor är så viktiga bland allt annat viktigt i en kommuns åtaganden. En arbetsprocess som tar lååååång tid och därför måste jag träna mig på att ha tålamod och jobba långsiktigt. Hur som tror jag på framtiden att jag kommer utveckla anhörigstödet till något riktigt bra. Och det är skönt att ha ett fast arbete efter alla år med projektanställningar och vikariat.

Utmaningarna som golfspelare antog jag men lyckades kanske inte fullt ut med min målsättning. Har spelat i östergötlands damtour och där ville jag nog för mycket så det låste sig istället. Kommer igen framöver. Det här var bara första året av många hoppas jag. Har också spelat med i en torsdagstävling hela sommaren med klubbens herrar och det har gett mig mycket. Ett mellanår i golfen men jag kommer igen. Sen några veckor tillbaka äger jag ett par längdåkningsskidor och det känns som en rolig investering som jag kommer ha glädje av många år framåt.

Familjemedlemmarna blir äldre. Inte bara jag och maken utan barnen med. Den äldsta sonen har varit på gång att flytta men inte riktigt fått tummen ur. Dottern har tagit studenten och dansat bal och blivit arbetssökande i väntan på att veta vad hon vill läsa vidare till. Yngsta sonen har börjat högstadiet och vill inte följa med oss på t ex semester längre. Stora, och till och med som vi har, vuxna barn som bor hemma är ett kapitel för sig. Älskar mina barn men kan vissa stunder längta mig fördärvad till att de flyttar.

2011 är året som precis startat. Jag har många saker att ta tag i både på jobbet och hemma. Tänker inte avlägga några nyårslöften men gillar att sätta upp mål och planer. Ska snart ut på en nyårspromenad med mannen i mitt liv och tillsammans prata igenom våra mål och förhoppningar med detta år.

Gott Nytt År allesammans!