2010 är nu historia

Hade en trevlig nyårskväll härhemma igår med familjen Höglind som vi firar med sen många år tillbaka. Min mat blev uppskattad och blev ungefär som jag tänkt mig. Jag serverade den som på restaurang på färdiga tallrikar. Tycker också att dukningen blev bra. Det är detaljerna som gör grejen. En färg, ett tema, en smak som hämtas upp lite här och där. Fick en fin blomma och massor av goda delikatesser av gästerna (jag som måste ta tag i mina alltför höga intag av snabba kolhydrater). Raketer avfyrades både av oss och många andra Kisabor. Smällandet och ljusfenomenen på himlen höll på i 3-4 timmar. (Tänk vad många svältdrabbade vi kunde mättat med dessa pengar som bara brann upp på himlavalvet.)

2010 var ett år som gick fort. Vår och höst fanns liksom inte. Bara vinter och sommar och snart vinter igen. Jag utmanade mig själv arbetsmässigt och sökte och fick jobbet som Anhörigkonsulent i Vimmerby kommun. Ett spännande och mycket passande arbete för mig men också oerhört ensamt. Inga arbetskamrater. Ingen annan som tycker mina frågor är så viktiga bland allt annat viktigt i en kommuns åtaganden. En arbetsprocess som tar lååååång tid och därför måste jag träna mig på att ha tålamod och jobba långsiktigt. Hur som tror jag på framtiden att jag kommer utveckla anhörigstödet till något riktigt bra. Och det är skönt att ha ett fast arbete efter alla år med projektanställningar och vikariat.

Utmaningarna som golfspelare antog jag men lyckades kanske inte fullt ut med min målsättning. Har spelat i östergötlands damtour och där ville jag nog för mycket så det låste sig istället. Kommer igen framöver. Det här var bara första året av många hoppas jag. Har också spelat med i en torsdagstävling hela sommaren med klubbens herrar och det har gett mig mycket. Ett mellanår i golfen men jag kommer igen. Sen några veckor tillbaka äger jag ett par längdåkningsskidor och det känns som en rolig investering som jag kommer ha glädje av många år framåt.

Familjemedlemmarna blir äldre. Inte bara jag och maken utan barnen med. Den äldsta sonen har varit på gång att flytta men inte riktigt fått tummen ur. Dottern har tagit studenten och dansat bal och blivit arbetssökande i väntan på att veta vad hon vill läsa vidare till. Yngsta sonen har börjat högstadiet och vill inte följa med oss på t ex semester längre. Stora, och till och med som vi har, vuxna barn som bor hemma är ett kapitel för sig. Älskar mina barn men kan vissa stunder längta mig fördärvad till att de flyttar.

2011 är året som precis startat. Jag har många saker att ta tag i både på jobbet och hemma. Tänker inte avlägga några nyårslöften men gillar att sätta upp mål och planer. Ska snart ut på en nyårspromenad med mannen i mitt liv och tillsammans prata igenom våra mål och förhoppningar med detta år.

Gott Nytt År allesammans!