Igår hade jag ingen lunch med mig och fick för mig att gå ut och äta. Firade att det var fredag. Hade jobbat på bra med saker som tog lite energi på fm så jag ville liksom unna mig nåt gott. Nu jobbar jag ensam och hade inte bokat nån date med nån annan så jag fick gå själv. Men jag lät inte detta faktum hindra mig. Gick till den restaurang jag ville och åt en god lunch bestående sushi och vegetariska vårrullar mm.
Hur det är så känns det lite suspekt att gå ut själv. Alla andra satt i sällskap. Det är liksom inte kutymt att gå ut ensam. Inte ens till lunchen. I såna fall går man till Mc Donalds eller nåt liknande. Jag satt där och njöt och sträckte på mig. Hade ett av de bästa borden. Tog till och med en kopp kaffe på maten i godan ro. Föreställde mig att jag var en framgångsrik kvinna som jobbade på resande fot och som tog en lunch innan mötet i denna stad. Mätt och belåten gick jag sen och fortsatte med mina telefonsamtal.
Envis, modig och målmedveten jobbar jag med mina hinder. Om man vill något så får man inte vara för bekväm och då hjälper inga ursäkter. Det är bara att hitta lösningar och sätta sig över andras och framförallt sina egna blockeringar.
Det är väl självklart att man kan gå ut och äta lunch ensam, men jag förstår hur du menar... Men kul att vara framgångsrik kvinna på affärsresa! ,-)
SvaraRaderaOch du har så rätt i att det inte finns några ursäkter... Blockeringar är till för att hävas! *ler*