På ett vis är det säkert det. Ibland brukar en del livsstilsmagasin ändå skriva att det tar ungefär 90 dagar att skapa en ny vana. Eller att om man gör en sak 16 gånger sen har det satt sig som en vana. Nu tror jag inte att det är så enkelt. Vissa saker, som t ex för mig att sluta äta snabba kolhydrater, kan man få kämpa med hela livet från och till utan att det helt blir en vana.
Hur det är så har mitt motionerande just i detta nu blivit en vana. Det står liksom överst på min prioriteringslista. När och hur ska jag få till min motion idag? Aldrig: Undrar om jag ska få till nån motion idag?
Jag känner att jag mår så mycket bättre. Visst kan jag ha lite ont här och där i min mittilivetkvinnakropp. Men absolut mindre ont än om jag inte skulle träna.
Hinner också med att göra mer trots att motionen tar mycket tid. Får liksom mer energi över även till annat. Tror också att det har med bättre planering att göra. Eftersom jag är så strukterad när det gäller motionen så blir jag det med annat också. Det spiller liksom över positivia egenskaper på flera områden i livet.
Trivs också bättre och bättre i min kropp igen. Drar inte runt på samma hösäck längre. Utan denna kropp är mer upprätt och stolt i hållningen. Kommer liksom på mig om jag nån gång sjunker ihop. Att kunna klappa sig på en allt plattare mage är inte fel det heller.
Sist men inte minst måste jag ändå lyfta det psykiska välmåendet. När jag motionerar som nu så känner jag mig mer glad, pigg, stark och lösningsfokuserad än på mycket länge. Bättre berusningsdrog eller uppåttjack finns liksom inte.
Jag hoppas verkligen mina förbättrade motionsvanor kommit för att stanna. För den kvinna som jag är nu är liksom mera jag. Känner mer igen mig i henne än den där trötta hösäcken med smärtproblem som jag under flera år fått dras med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar