Shoppingkvinnan

Kan inte rå för det men jag är en kvinna av min tid och att shoppa loss ger ibland en riktig energikick. Fick ett presentkort när jag fyllde plus hade en värdecheck på samma affär så idag fick det bli en promenad dit. Jag hade inte tänkt igenom vad jag behövde och ville ha men funderade när jag väl stod där. Och naturligtvis fick jag lägga till en hel del egna slantar för allt som kom med i kassarna hem.

En ny vårjacka/trenchcoat/parkas var bara ett måste. Och just denna skrek på galgen. Kom och köp mig. Vi skulle bli ett fantastiskt par. Fick denna fina scarves av dottern i födelsedagspresent.

Sen har jag köpt lite andra bra basplagg och blusar/kortare tunikor som kändes helfräscha. Nu längtar jag ännu mer efter våren. Nu är jag redo med lite smalare midja och fina vårkläder.

Bara lite kuriosa kring köpet av den rosarutiga blusen. Jag stod i affären och höll på att bryta ihop eftersom de upprullade ärmarna satt så hårt på mina "feta" armar. "Men sååå tjocka armar har du faktiskt inte sa den snälla expediten. Det här var lite konstigt." Fick ge upp den eftersom det satt så hårt så jag fick röda strimmor på armarna. Gick vidare till fiket där caféexpediten hade just samma blus på sig som jag var för fet om armarna för att kunna ha. PÅ henne satt den löst och fint på armarna. Jag var tvungen att säga som det var och hon skrattade direkt igenkännande. "Du det är bara att knäppa upp knappen." Så enkelt alltså. Och varken jag eller nån av expediterna på klädaffären hade tänkt på det. Sprang naturligtvis tillbaka och köpte den. Och med knapparna uppknäppta upplever jag inte alls att jag har några feta armar. Tänk så lätt vissa saker kan lösa sig ibland.