Nu har jag ganska OK med energi. Eftersom jag har mitt hälsoår så äter jag hyfsat, tränar mer än hyfsat och har inte varit sjuk eller dragits med massor av smärta på hela året hittills. Försöker också tänka positivt. Aktar mig för vissa mentala fällor, som t ex att hamna i fällan att lägga ansvaret utanför mig själv på det som sker och inte sker. Men ibland är det svårt.
I mitt ensamma jobb är det jag och jag och jag som får kämpa på med alla arbetsuppgifter och frågor i stort sett helt på egen hand. Får inte så mkt draghjälp. Dessutom är jag ensam. Försöker givetvis att finnas med i lite olika sociala sammanhang men jag har ju ingen egen jobbarkompis. Ingen som undrar var jag är om jag är sjuk. Ingen som kommer in några minuter för att byta några ord. Jag ger och jag ger av mig själv ibland blir det lite obalans. Jag känner att jag inte vill förändra mig som person och ge mindre. Vill gärna säga den där kommentaren som får en människa att bli varm inombords nån timme. Se att jag fyllt på energin för just henne eller honom en stund. Det kommer man långt på själv. Men fasen. Ibland behöver man just den kommentaren själv också.
Ikväll hade jag en liten förhoppning om att bli bortbjuden på förfest eller nåt. Det är ju trevlig musikfest på Folkets Hus och jag vill gå men tror jag kommer bli fredagsslö om jag inte har lite skoj innan. Vanligtvis brukar det vara vi som ordnar dessa förfester men just ikväll kanske nån av alla som varit hos oss kunde gjort det istället. Men tyvärr. Ingen påfyllning där heller.
Tur att jag fyllt på med egen energi genom ett zumbapass på 1,5 timme. Säger också till mig själv att Cissan du är en fantastisk kvinna och bra som du är och dessutom har du gjort ett toppenjobb den här veckan. Ska ta mig en dusch, göra mig iordning, få i mig nåt käk och bjuda mig och mannen i mitt liv på nåt gott att dricka. Sen får vi se om vi kommer iväg till Folkets Hus. För väl där kommer säkert min energi fyllas på som bara den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar