Idag har jag varit iväg på några olika möten. Det sista var ett föreningsmöte som jag var spontant inbjuden till. En förening med aktiva människor i och som jag inte förväntat mig nåt speciellt av. Jag "visar upp mig" och informerar om att jag/anhörigkonsulenten finns och att kommunen har en hel del andra stöd för anhöriga. På olika möten får jag lägga ribban olika för det jag säger beroende på vem jag informerar för. Oftast har jag också väldigt begränsat med tid.
Vissa såna informationsmöten tror jag ska generera i en stor mängd anhöriga som hittar fram till mig. Dessa möten som verkar så lovande med nickande åhörare som är intresserade på olika sätt generar oftast inte alls i massor av nya kontakter. Det visar sig att jag behöver ge informationen flera gånger till samma grupp innan det händer nåt.
Andra, som mötet idag, har jag inga särskilda förväntningar på. De flesta av mina informationsmöten är nog så. Jag vet att nånstans leder ändå min information fram till att någon anhörig kommer ett steg närmare att våga och vilja ta emot stöd. Så långt senare kan det leda fram till en kontakt även om det inte sker direkt. Ju fler som vet om det och ju fler som får höra talas om att anhörigstöd finns och egentligen är helt självklart för att orka, ju fler anhöriga söker stöd.
Men sen kan möten som det idag också visa sig vara ett riktigt lyckokast. Förutom att få chansen att vara med i massor av trevliga sammanhang så kan det bli som idag då jag på endast ett möte fick kontakt med flera stycken nya anhöriga. Nya för mig och kommunen alltså. Inte nya som anhörigvårdare för det hade de varit i en herrans massa år. Utan alla dessa anhöriga skulle vården i Sverige kollapsa. De gör ett beundransvärt jobb och jag är glad om jag kan göra deras liv lite lättare om så bara för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar