Visst går det lite lättare att få till träning och till och med överraska sig själv ibland om man har folk som stöttar en i sin närhet. Jag har fått en ganska bra träningskompis i min egen man. Vi börjar komma upp i den där åldern när kroppens förfall startar på riktigt och olika negativa inslag i vår hälsa gör sig påminda. Därför har vi båda ryckt oss själva i kragen på olika sätt. Vi inser att det inte finns några genvägar till bättre hälsa än att själva försöka förebygga ytterligare försämringar. Vi är inga fanatiker men försöker i alla fall få till det med mer träning och bättre kosthållning. Vi använder oss inte av exakt samma metod utan vi går lite olika vägar.
Det som ändå känns bra är att befinna sig på samma våglängd i detta. Hälsan är högprioriterad och därmed t ex en sån sak som motionen. Ikväll hade jag tänkt mig en långpromenad eftersom jag kände mig lite hängig igår. Maken var däremot inställd på en joggingrunda ihop. Så efter att tillsammans ha fixat middag åt familjen (själva åt vi senare) så stack vi iväg på en 7 km runda. Vi klarade att hålla ungefär samma tempo och höll ihop hela vägen från start till mål. Ibland var maken mer alert men i nästa var det jag som drog upp tempot. Jag är nöjd efter att ha genomfört mer än jag trodde var möjligt denna kväll. Tack vare min stöttande och peppande make. Så Tack Bernt för att du finns vid min sida till och med under joggingrundan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar